Aftonbladet – 3 februari 1871, sida 3

DANMARE. Vid folkethingets sammanträde den 30 Jan. afslutades tredje behandlingen af lagförslaget om fästegodsen. Förslaget antogs med de a otskottet föreslagna törändriogarne med 63 röster mot 19. Förslaget går nu till landsthinget, der det skall behandlas i förening med Fischers lagförslag om samma ämne, Folkethingets finansutskott afgaf samma dag sitt betänkande om finanslagens inkomstafdelniog. Utskottet beräknar utgifterna för nästa finansär till 20,621,958 rdr och iokomsterna ti.l 19 000,662, således ett deficit a! 1,621,295 rdr, som det föreslår att betäcka cenom ett kapitaltillskott af aktiverna med 552,279 rdr och af reservfonden 1,523,000 rdr, då öfverskottet blifvet 453,983 rdr. Reservfondens storlek den 1 April 1871 anta. ges skall vara 37,196,291 rdr och statsskuldens storlek samma tid 119,097,300 rdr. Utskottet uppfordrar regeringen att vidtaga förberedande åtgärder för en eventuel förening at styrelsen för post-, telegrafoch jernvägsväsendet. En mivoritet af utskottet, föreslår att tionden och andra afgifter tiil presterskapet skall uppföras i budgeten. Finansministern bar med anledniog af en petition från 100 skeppsredare om lindring i detryckande skeppsafgiiterna meddelat utskottet, att han hoppas kunna inästa riksdagssession framlägga ett förslag till ny tulltariff. Hon vill äfven taga i övervägande, om man vid bränvinsskatten bör lemna det hittillsvarande systemet och välja ett annat, närmast grundadt på produktionsmängden. Vid folkethingets sammanträde den 31 Jan. företogs första behandlingen af lagförslaget om fideikommissers öfvergående till fri egendom. Efter en temiigen låvg diskussion, under hvilken Rimestad m. fl. visserligen förordade lagen men uttalade den önskan stt majoratsbandets upphörande blifvit obligatoriskt efter bufvudinvännens för nu lefvande successionsberättigade liniers död, och J. A. Hansson m. fl uttalade sig bestämd:fjemot densamma, beslöts att låta den öfvergå till andra behandlingen och till ett utskott af 9 medlemmar. Från Nordslesvig skrifves till Fadrelandet: Det förefaller ose härnere, att den danska regeripgen låtit alltför lång tid förgå utan att göra någonting til skydd för sina egna undersäter, de öfverflyttade slesvigarne, hvilka här behavdlas com fredlösa. Hon satt ju också lugnt och såg på, att de förorättades genom fängelse, böter och förvisning från 1864 till 1869. Då repade kon mod och utverkade i Berlin, att de slesvigare som öfverflyttat till konangariket före den 1 Mars 1869 oantastade kunde få vistas i sin gamia hembygd. Men nu har hon åter i snart 2 år lugnt åsett, att de preussiska embetsmännen, som säkerligen icke utan sin regerings oda minne handla på detta sätt, misshandla dem som öfverflyttst sedan rämnda termin, och det är mänga, ty förliden höst omedelhar: ionan den sista anständstiden för utlyttning gick ut, den 16 November, flyttade en mycket stor mängd till konungariket. Det går dock icke an att Danmark på detta sätt låter sina undersåter hundsfotteras och deras rätt trampas under fötterna. Daligt ell öfver hela den civiliserade verlden gällande folkrätt, kunna ju fredliga utländin