Aftonbladet – 2 februari 1871, sida 2

Han hade väl goda rekommendationer förmodar jag? Utan tvifvel. Mia far är nogrätnad, men bvarföre frågar ni så?, Endsast emedan hen är den ende af dem derute som jag ej kärner förut. Farväl, mr Bede Greatorex. Mr Batterby aflägsnade sig fonderande öfver hvad han hört. Dunkla rykten om Bede Greatorex husliga lif hade för längesedan nått hans lyssnande öron. Det är besynnerligt ändå med det här, mumlade han. Nog är det sin hustru han menade, jag hade god lust att säga honom det, . Nedtysta saken? ja, det förstås och frun behåller defyratiofyra punden. Men trodde ban verkligen att en af hans skrifvare hjelpt henne dermed. eiler skulle det vara en fnt för att hindra vig från att undersöka om någon tillhörande familjen kunde ha baredt sig väg till hans pulpst, Hon knep nog hans nycklar och tog vexeln sjelf, Vänta lite ändå. Hvem kunde hafva lyftat Ppenningarno i bauken? kanske någon af dem hjelpta heune derned. Inte ver det bvarken Hurst eller Janner och jag skullo knappt tro unga Yorke derom hel!ey, oaktadt den der gamla affären, när han var hos Galloway. Browa känner jag inte det minsta. Det må vara huru som helst, slöt mr Butterby, i det hans tankar itervände till Bede Greatorex, så nog syns let att han har sitt huskors Aldrig förr såg lag em menniska så förändrad i alla afspenden., Att närvaron af en polisman på byrån icke varit omtyckt kan lätt inses, Roland var färlig ati ansa hans besök som en öppen förlämpning, hvilket i förening med Hursts försigtiga anmärkning gjorde honom alldeles hufvudyr.