Aftonbladet – 2 februari 1871, sida 2

Nordiska festen i Lund. Denna fest firades i måndags afton genom en festlig tillställning å Akademiska föreninogens festsal. Till denna högtid, som hörjade kl. !128 e m., hade icke infunnit sig så stort antal deltagare som eljest är fallet — omkring 170 herrar och endast omkriog 30 damer. Akademiska föreningens festsal, hvilken numera efter den sensst verkstälda restaurationen icke tillåter anbriogande af särdeles vidiyftiga dekorativa prydnader och hvilka icke heller äro af nöden, företedde endast dnr de. koration som tillfället kräfde och ad i en särdeles 2 af de stude 1 fanor kring jen r och sf de ivra vas Vvapenskä soneg sng talarestolen af tre -omasköidar, på hvilka lästes nNocn ä de under det nyss gåvgna året mest framstående nordmän, eiler sådana som för öfrigt af betydenhet stått i närmare förhållande till Lund, hvilka voro: Herrik Reuterdahl, Nils Eriesop, Niklas Tengberg, Nils H. Selander, And. A. Grafström, Carl Palmstedt, OC. J. Billmarck, Chr. Ad. Virgin, And. E. Norbeck, J. Liliencrsotz, A. M. Schweigasrd, J. Eckersberg; A. Oiafsen Vinja, A. J. Europe, O. J: Hagelstam, Orla Lehmann, Heorik Hertz, N. L. Höyen, H. N, Kröyer, M. Lättichan. Sedan deltagarne huocnit samlas, intogs först nader taffelmusik supån, hvarvid naturligtvis de helstekta galiarne utgjorde både bordsprydnad och voro föremål tör en eftersökt bekantskap. Etter supgen framstäldes å borden icke blott vår tide mera moderna drycker, utan äfven de vid denna fest vanliga mjödhornen, hvarat man efter behag begagnade sig under aftoneos och nattens lopp. Den mera andliga delen af festen inleddes af universitetets rektor, prof. Olde, med skålen för Nordens konungar. På denna skål följde det egentliga festtalet, hållet af prof. Blomstrand, bveri talaren egnade en minnesruna åt dem bland de under förra året döde, hvilka gjort sig förtjente af att särskildt lefva. I fortsättningen af sitt tal yttrede herr Blomstrand: Vi hafva bragt vär enkla gärd ät de hädsngåpgnes missen. Men vår fest är ock en löftets fest: hvad hafva vi väl att !ofva? Mycket hafva viförlorat under det flydda året, mångas uppfriskande, fosterländska minnen kunna vi ock derifråo hemta — men allt detta förgäta vi, då vi vända våra blickar till den tafla, som ntomlands uppruilas för oss, ty inför denna krymjer sinnet tillsammans. — Der vore det för