Aftonbladet – 31 januari 1871, sida 3

Freden och jernhandteringen. I fjor höstas sökte vi redan, med stöd af inhemsk och utländsk erfarenhet, vid åtskilIga tillfällen framhålla, huru de flesta af Sveriges större malmstockar lämpade sig till förädling genom Bessemermetoden samt huru denna metod för vår jernbandtering öppnade eller rättare sagdt redan öppnat utsigter om obegränsad och varaktig afsättning till förmånliga priser, utsigter som det nu blott återstår för oss att med förenade krafter förverkliga. Detta var före och i början af kriget melJan Tyskland och Frankrike. Då arbetade Englands och Belgiens jeroverkstäder på långa beställningar och man ansåg den europeiska krigskonstens höga utveckling samt den beväpnade freden hafva förvandlat de förr årslånga krigen till ett slags tvekamp, visserligen långt tlodigare än förut, men som dock till fronra för handel, industri och samfärdsel afgjordes på några få veckor, hvarefter allt som förr gick sin gilla gång. Att några jernvägar och en hop jernvägsmateriel förstördes ökade ej blott konsumtionen och staternas krigsbudgeter slukade så stör del af hvad folken behöfde för egen utveckling, att ett afslutadt krig mellan Europas bäst rustade stormakter inom fabriksländerna betraktades som en efterlängtad signal till allmän reduktion af Europas försvarskostnad. Då man dertill börjat finna, att Frankrike öch äfven i viss mån Tyskland öppnade en lyckad täflan på verldsmarknaden inom den ena industrigrenen efter den andra, så kan man ana skälen hvarföre Eagland och Belgien i början icke ogerna sågo detta krig och ur eget intresse önskade att Frankrike skulle ligga under. Fabriksländerna sågo sin önskan uppfylld vida öfver förväntan. Ett halft års utrotniogskrig bar för ett -eller två tiotal at år bragt de båda krigförande makternas industri ur stridbart skick. Jernvägar och jernvägsmateriel för öfver en milliards värde äro förstörda och måste efter krigets slut småningom förnyas, hvilket under många år ytterligare skall stegra de redan nu rätt höga jernpriserna och öka rikedomen inom de länder, som hafva eller genast kunna få en högt uppdrifven jernindustri. Men man lefver ej blott på förhoppningar, och kriget, som räckt längre än man väntat, bar i hög grad in skränkt konsumtionen af i fred brukliga industrialster. — Detta har verkat menligt äfven på jarnindustrien, som nu arbetat undan det mesta af de i somras omnämnda långa beställningarne och derföre finner sig i en tryckt ställning. Endast Bessemer-fabrikanterna utgöra härifrån ett märkligt ön ty de arbeta nu vid fasta pris på tolf till aderton månaders beställningar, och det är blott bristen på för Bessemer-blåsning tjenlig malm, som hindrar dem ått genast och utan fruktan för prisfall mångdubbla sin tillverkning. Det är derföre stora skäl för oss, att, så fort ske kan, skaffa oss plats i denna del af marknaden. Her det förat varit stark efterfrågan på Bessemer-skenor, så stegras denna nu ännu mera. Af Fravkrikes jernvägar har genom och under kriget vära halfva sträckan lidit väsentlig skada, samt kanske nära fjerdedelen af strategiska skäl blifvit upprifven och förstörd. Redan före krigets utbrott stodo vanliga jerntäls mycket högt och komma vid inträdd fred att stiga ännu mera, Helst vestra Tysklands banor lidit mycket gevom den tunga och ofta oordnade trafiken under kriget. Men det ligger i jernvägsbolagens välförstådda och numera allmänt insedda intresse, att Hellre betala 2 å 3 pund sterliog pr ton högre för stålräls, isynnerhet för utläggning i kurver, lutningar och stationer, der slitningen är större eller ombytet besvärligare. Artikelno stålräls blir derföre den kurantaste ioom jernindustrien under en lång följd af år bolj det är såledeg denpa tillverkning vi isyn