Aftonbladet – 31 januari 1871, sida 2

sören vid banken blef ytterligare tillfrågad Han berättade att vexeln blifvit presenterac i banken tidigt på eftermiddagen mellan klockan ett och tu. Han hade ej mycket fästa sig vid personens utseende, men ville minnas att det var en lång mörklagd man med svart: polissonger. Kassören hade utan dröjsmå eller invändningar lemnat penningarne, ty det var någonting ganska vanligt att vexlar utgifoa af Greatorex Greatorex presenterades af för banken obekanta personer. Några nommer på banknoter kunde han ej uppgifv; af det enkla skäl att samman blifvit utbetalad i guld. Då mr Yorke några timmar senare presenterat den andra vexeln hade kassören ej kunnat undgå att omnämna förhålJandet, men mr Yorke tycktes antaga att allt var i sin ordning och finna frågan obehörig Detta var för närvarande allt hvad man visste om saken. Det var mr Bede Greatorex sjelf, som meddelade sina skrifvare underrättelsen härom. Då de anlände till arbetsrummet funno de honom redan på sin plats, någonting ovanligt för honom — och han berättade dem hela händelsen i lugn, vänlig ton, så som han skulle talat till någon af sina bekanta och utan att visa ens en skymt af misstanka mot någon af dem. Icke dess mindre skulle ej den mest skarpsynte polisman kunnat bevaka dem mera uppmärksamt under det de lyssnade härtill, än Bede Greatorex gjorde det. Skrifvarne syntes helt förkrossade. Tre af dem betraktade honom under tystnad och den fjerde utbrast: T Vexein försvännen! stulen urskrifpulpeten och inlöst i banken! Hvem i Guds namn kunde ha tagit den? Man kunde ej misstaga sig om att utropet kom från Roland. Mr Bede fortfor att lemna änng några upplysningar och Rolands nästå