Aftonbladet – 30 januari 1871, sida 2

hans ljufva förhoppningar grundade sig. Hvarje ledigt ögonblick offrades åt hans älsklingsverk. En inre känsla af sällhet strålade ur hans ögon och bredde sin frid öfver hans själ. O, hvilken af jordens fröjder kan öfvergå denna, huru tå äro de som erfara den och af inga andra kan den ens någonsin anas. Jemför då ej en sådan känsla med de visserligen angenäma förhoppningar om kommande vinst eller beröm, hvilka kunna hysas af dem som af en eller annan orsak slagit sig på att blifva författare. Skilnaden är himmelsvid. Vore det ej för att man måste förtjena sitt lifsuppehälle, skulle sjeltva tanken på penningersättniog för ett sådant verk vara motbjudande, den vore att likna vid jordens slagg som blandade sig med paradisets renare, mera upphöjda, andliga njutningar. Är det då ej nästan en lycka, att denna snillets gåfva med sina ljufva fröjder och äfven bittra smärtor endast förunDas någon enda bland tusende. Mrs Channing satt vid tåbordet oeh vän. tade, fördjupad i sina tankar. Rummet var temligen stort och prydligt möbleradt, garliner och Öbolt7e af mörk purpurfärg. Mr Huntley, som bekostat deras bosättning, var j fallen för småaktig sparsamhet. Tillvenster om mrs Channings plats var en stor pegel, på andra sidan ett piano, ett skåp ned glasdörrar och urpurröda sidengardier, ett hörnbord och andra möbler. Det nre rummet der Hamish arbetade hade taelstolar och bokhyllor kring väggarne, Dörren öppnades och Hamish steg in. Han ar en pappersrulle, den han lemnade åt jenstflickan för att bortskickas och satte g derpå ned. Töet tycktes han likväl ämna välja i ett andedrag för att desto förr få tervända till sin kåra Syjelsättnin . sHamisb, jag tror ver ligen att T älskar