Aftonbladet – 25 januari 1871, sida 2

Jag kan ej förstå er. i Det är tnappt möjligt att ni kan göra: det, men om ett ord af er, sagdt med afsigt ller af en slump, skulle blifva en orsak tiil detta fall, då finge ni ångra det till er lafvads slut. Detta bör ni åtminstone kunna förstå.n ; Svagheten hade gått öfver och miss Rye steg upp,i det hon stödde sig mot närmaste pulpet. I detta ögonblick öppnades dörren ill det andra rummet och rer Browa, härgenom återkallad till det närvarande, tog orefvet ur hennes hand. Till mr Bede Greatorex, sade han högt, fter en blick på utanskriften. Jag skall emna honom det. Det var verkligen mr Bede som kom ut. Han emottog bretvet och såg på Alletha. Ah, miss Rye, är det ni? Han återvände till sitt rum, lemnande dörren öppen. Hon satt qvar och väntade. Mr Brown återtog sitt arbete och skref med stalig hand vid skenet från lampan. Etter få ögonblick återkom Bede Greatorex och gaf tenne ett seammanviket papper, hvarefter han sjelf följde hepne till dörren. Det ärende som egentligen fört miss Rye vå sin vandring var nu slömdt och hon gick! 1emåt, i det tusende tankar förvirradt träng: leg i hennes hjerna. De gator hon passerade oro uppfyllda af Londons vanliga lif ochi. ller, men om hon vandrat genom en öken, jade hon ej märkt skilnaden, det var inom 4 lenne sjelf som oron och stormen herrskade. 1 Brefvet fann mr Ollivera halfslumrande il kywningen, tröttheten hade blifvit honom fvermäktig. Hen tände ett ljus, uppveck-l: ide skrifvelsen och läste: Bästa Henry! SR är återkommen och vi vänta honom 11688 i äftön tillika nöd två eller tre vän-t