1848 års riksdag, att dessa medel icke äro någo reserverad fond, utan kreditvmedel. Liksom e! bank icke kan för hvarje kreditivtagare lägga a ei suminå, fom icke får användas till något annat titan tvärtom använder medlen på bästa möjlig: sätt och blott sörjer för att penningar finnas, nä kreditivtagaren vill taga ut något, så förhåller de sig ock med riksgäldskontorets kreditivmedel. De kan således icke anses öriktigt att använda uid dättnifgsmedlen för de löpande statsutgifterna. Tal. kunde icke finna, att man genom att tipp taga ett lån, som amorterades på 12 år, kunde an seg kasta bördan på efterkommande. Icke helle: kunde hän, finna; att det gjorde någon synnerlig 8 ilnad i detta bäriseen e om stämman fördelade; på 5; 18 olet 12 ä: Loa sas I anledning af den gjoraa invändningen att er skatt hvilkens belopp berodde på bevilln. efter a 6 3:e artikeln gaf en alltför osäker inkomst trodde tal. tvärtom att en sådan inkomst vore vida säk rare än den som berodde på indirekt beskattning fn sistnämnde kunde man ju, såsom en af dem fetårate titkrrkt. tndähdräga fig genom at minska sin konsumtion. Inöirekta skhtter drabbö isynnerhet den fattige och tillskynda honom fnåf get lidande. Tal. hyste visnerligen icke något syn nerligt deltagande för det slags lidande, som bestå! deruti, att man t. ex. måste låta bli att röka to bak eller supa bränvin. Men många kunna icke låta bli de lyxartiklar, vid hvilka de blifvit vana utan afkHapPå i ftällbt Hilerenartäll det af verk: liga behof, och på detta sätt tillskynda indiröktå skatter den fattige ett verkligt lidande. Hr v. Ehrenheim anmärkte, att det är en illu sion; om man föreställer sig att i fråga om något sådånt Som försvaraväsehdetå tobfliee i fn dl kan göras på kort tid utan att upgtiga ett lån.Folket är alltför ovant vid uppoffriugar för det äll männa, för att det skulle Föuna förmås att på en kortare tid utbetala 18 millioner rdr. Af den kungl propositionen finner man lätt att bakom denne summa döljer sig en vida större summa, som sedan kommer att behöfvas. En tobaksskatt kan således nullätt blifva beböflig. Vid de tillfällen, då en sådan ifrågasatta, hade tal. aldrig varit särde. les ifrig derför, just derför att hat velat spara den till den stund, då stora utgifter inåste göras. I allmänhet börde likväl direkt beskattning af. jordt foredragas för det indirekta, defför att den örra hufvudsakligen drabbar dem som egå tiågot den senare deremot den fattigare befolkningen. Att så är förhållandet behöfver inga vidlyftiga bevis. Man behöfver blott fästa uppmärksamheten på det faktum, att bevillningen efter 2:a och 3:e artikeln träffar nägra hudratusen personer i Sverige, de indirekta skatterna deremot millioner. Efter slätad diskussion remitterades den kungl. propositionen till statsutskottet. Derefter anhöll hr Nordström att få afsäga sig valet till medlem af lagutskottet, hvilket af kammaren bifölls.