Aftonbladet – 24 januari 1871, sida 3

Yart I0OrSvar nar så länge Div tfoörsummadt, act ll vi icke kunna räkna på att få det grdnadt för gdt 1 I köp. Tidsförhållandena äro hä sådana, att det för a I ett folk icke endast gäller, om det skall kunna be-. , j vara äm fribet, utan om det öfverhufvud kall förblifva ett folk eller icke. Genori att itedelåt lån ffa den im, som nu behöfves, förlägga vi sålunda en del af betalningen till -en tid som säkerligen får sina egna bördor att bära. . Vidare betonade talaren olägetibeten tir finansiel synpunkt deraf, alt steten sid hpptag: nät af detta län får en konkurrent i nypoteksvulagen, hvarigenom räntan stegras, äfvensom af att riksgäldskontoret kommer att konkurrera med sig sjelft genom att på samma gång upptaga jernvägslån och lån för försvarsväsendet. Amorteringsfondens bildande genom en vapenskatt, utgående till lika belopp med bevillningen efter 2:a och 3:e artikeln, fann tal. olämpligt. Denia skatt ger icke hågoh få inkomst, utan varierar med ifrågavarande bevillningar. Den begärda summan af 18 millioner rdr borde enligt tal:s tanke åstadkommas genom beskattning och fördelas på 6 år. Denna baskattning borde, åtm instone till en del, vara indiI rekt. Tullsatserna på åtskilliga importvarorkunde ;) höjas utan att komma i strid med franska traktåI ten eller ined gräntsatserna för den nivaratide tullagstiftningen. Kaffetullens förhöjning med 1 öre pr skålpund skulle t. ex. efterberäkning af samma import som 1869 gifva en inkomst af 170,000 Irär. Förhöjniogen af tullen på råsocket med 1 öre skulle gifva jemnt så mycket som behöfves till ;I uppbyggande af baracker för beväringen. 1 öres förhöjning af tullen på risgryn skulle vara tillräcklig att förse oss med Remingtonsgevär för 3 bataljoner. Man kunde äfven lägga en skatt på:tobak, snus och cigarrer samt förhöja bränvinsbränl ningsafgiften med 5 öre pr kanna. Denna förhöjning allena skulle gifva en inkomst af 700,000 rdr, en summa tillräcklig för befästningarne i Nortland. Kanhända skulle dock alla dessa källor vara otillräckliga, och skulle man vara nödsakad att höja bevillningen. Men oin den äfven skulle höjas aldtig så mycket, ville tal. hellre bifalla detta än Jatt vårt försvarsväsende skulle blifva ofullbordadt. ) Hr Wallenberg förklarade sig icke kunna dölja dsin förvåning öfver att femte hufvudtitelns behof Ttill den grad blifvit förbisedda, att sjöministern till och med afhändt sig tillgångar, som voro ämnade för sjöförsvaret och hvilka man erkändt vara nödvändiga. Det vore dock nödigt att vid en omorganisation af försvarsväsendet äfven göra bågot för sjöförsvaret, som för närväratide är i ett högst otillfredsställande skick både i afseende på personal och materiel. Hvad personalen beträffar gör man ständigt indragningar. Man minskar sjöofficerarnes antal och höjer deras aflöning, emedan man icke vet hvad man skall sysselsätta dem med på stationsorterna. Man ser nemligen saken enast ur stationstjenstgöringens ståndpunkt eller så att säga från landsidan. Öm man i brist på egen erfarenhet velat tillgodogöra sig åhdrfa länders och särskildt Englanås, skulle man hålla ett större antal sjöofficerare med mindre aflöning och icke tvinga dem att hela året om uppehålla sig vid stationerna, utan låta dem vistas hvar de vilja inom riket och sysselsätta sig med hvad de vilja, blott med skyldighet att, på gifna order, inom 8 dagar infinna sig på stationen. Hvad materielen beträffar klandrade talaren det myckna eXpörimenterandet. Man gör fartyg af alla möjliga konstruktioner, men lyckas icke få dem goda, Det vore:! bättre att man experimenterade, minkirg och ill godogjorde sig andra länders erfarenhet; ty en god kopia är bättre än ett dåligt original. Tal, fann besynnerligt, att i hela trontalet icke nämndes ett Fe före Sjöförsvarot utan endast var fråga om andtförr uret, Man borde likväl tävka på, huru vigtigt det är för en intasionsarmå att ha ostörda kommunikationer. I vårt land kan eh invasionsarmt endast koifima från sjösidan; ock dess komjnanika iöner Hlifva Öfverallt Usturdå, om vi icke å ön fotta i tillfredsställande skick. 1 L 4 j ( j j 1 I fråga om sjette hufvudtiteln fann talaren den k. l! propositionen i fråga om anslag till jernvägar allt för obestämd. Deri nämndes alternativt direkt ! anslag och lån åt jernvägsbolag. Detta borde dock ! närmare bestämmas. Talaren ansåg att man först! borde försöka, hörä nångs bolag kunde komma ! till ötånd blott med lån af staten innan man skänkte ! bort något. Räntan på lån till jernvägsbolag var!l! föreslagen till 5 procent. Talaren skulle vilja nedsätta den till 4 procent. I Hvad sättet angår att anskaffa dö medel, sött förI drag för försvarsverkets ordnande, så ttåste man d se sig om på alla håll. fin förhöjd borkattning s efter 2 och 3 artikeln målte inah tundökkaata sig, )ä då ömständighoterha fördra det. Men att på ber k Bkatthing efter andra artikeln grända en större ! del af det belopp, som fördrag för statsregleringen ? ansåg talaren betänklirt, emedan nan efter deh-L sammå skattar icke allenast för hvad man eger,2 ttah äfven för hvad man är skyldig. Ännu sämre ! var en förhöjd beskattning efter 3:dje artikeln, ? som icke drabbar inkomsten, utan det instrument, t hvarigenom den skall frambringas. Isynnerhet var s detta fallet med beskattningen på privatbankernas S sedelutgifningsrätt. Den förhöjning deraf, som8 skulle blifva en följd af den k. propositionen, kunde h visserligen måhända bidfaga att göra vapenskatten FE populär, men var derföre icke mindre Oriktig. 1 ot den finansiella delen af k. propositionen s anmärkte talaren att man icke gjort det minsta r för att ordna statens låneväsende, utan alltjemt1 gick tillväga på det gamla vanliga sättet, att när d man behöfver pengar, så begifver man sig ut förs8 att låna. p Hr v. Koch ansåg i fråga om lagbyrån, att det vore bättre om man, i stället för att bestämma medlemmarnes antal till 3 med ett arvode af 8000 H rår hvardera, ställde till K. M:ts disposition ett? reservationsanslag på 24,000 rdr på sådant sätt, att f det vore K. M:t obetaget att inkalla några yngre f ledamöter med, att börja med, mindre arvode. Tall! förklarade att ehuru han var känd såsom mot: sträfvig och motvillig i fråga om förhöjda skatter ville han nu, när det gällde fäderneslandets för-2? svar, visa, att han i detta hänseende hvarken skydde det eva eller det andra. Men han hystel2 betänkligheter mot lånesystemet. Hellre än att kasta bördan på våra efterkommande borde man anskaffa de behöfliga medlen genom beskattning. t Detta kunde ske, om man lade en förhöjd skatt)! på bränvinstillverkningen. Den förhöjda allmänna ! evillningen borde åtminstone inskränkas till bevillvingen efter 2:dra artikeln. Tal. hade aldrig före-! ställt sig, att någon förhöjning efter 3:dje arti-2 keln skulle komma i fråga och hyste isynnerhet il? likhet med hr Wallenberg betänkligheter mot fördubblingen af skatten på privatbankernas sedel-8 utgifning. 1 Frih. A. C. Raab uttalade i fråga om 3:e hufvudtiteln en önskan om en sådan förändring, att en cirkulation kunde ega rum mellan diplomatiska kåren och embetsverken, så att man från den förra kunde öfvergå till de senare och tvärtom. u Derigenom skulle åstadkommas större erfarenhet P inom embetsmannakåren i allmänhet och besparing D på 3:e hufvudtiteln. — Tal. trodde icke på att för g att blifva en god diplomat fordrades att från börsi jan vara uppfostrad dertill och anförde såsom stöd ä härför exemplet af Benedetti och Gramont å ena sidan, hvilka alltifrån sin ungdom egnat sig åt diplomatien, Bismarck och Cavour äå den andra, hvilka först vid en mera framskriden ålder beträdt denna bana. I fråga om 5.te hufvudtiteln önskade äfven tal. i likbet med hr Wallenberg att man ville göra nåsj got mera för flottan. a Hvad sättet angår att skaffa medel för den nödvändiga tillökningen i statens utgifter, förordade li tal. en skatt på tobak och åberopade i detta hänseende Nordamerikas, Rysslands och Portugals exempel. I Förenta Staterna uppgår tobaksskatg ten för ett år till 18,600,000 dollars, i Ryssland sg) till 7,800,000 silfverrubel. k Hr Hasselrot bade icke något att anmärka mot T beloppet af det begärda anslaget för försvarsvä-g sendets ordnande, men väl mot sättet att anskaffam det. Man borde här hvarken:tillgripa utvägen af lån d: eller af direkt bevillning i större skala. Påläggandet af en direkt skatt, lika stor med den allmännal d bevillningen på en tid af 12 år skulle framkalla l eg