Aftonbladet – 23 januari 1871, sida 3

a oo PTT. oo BURB) BURNG KE FT detta sätt uppställa guldkalfven på torg och gator utan skydd eller hägn, att sätta andra Ji en oemotståndlig frestelse? Är det ej troligt, att en eller flere skulle fipna något tillfälle Jämpligt att bemäktiga sig detta slaraffenland ? Och trof man, att det då skulle lemnas obegagnadt? Hvad bletve det då af vår stat, vår nationalitet, vår sjelfständighet, vårt kära dapvska fosterland? Hvar skulle vi då finna en ersättning för alla de förut omnämnda olyckorna? Skulle det ej vara att slå dörrarne upp på vid gafvel för en ny, som vore större än alla de andra tillsamman? Jo, helt visst! Krigsmakten är icke så improduktiv, som många vilja påstå, och nå-: gon grund kan sålunda aldrig derifrån hemtas hvarken för att berättiga eller för att locka oss att afväpna. Med detta ärar ur Eidskrift for Krigsvesen anse vi oss hafva tillräckligt besvarat den första delen af den fråga, vi här uppkastat: Vi hafva iche gjort det derföre, att vi betviflat, det ej hvarje svensk skulle komma till samma slutsats som vi, nemligen, att hvarje tanke på att icke till det yttersta försvara vårt land och vår sjelfständighet är orimlig och icke gerna kan på allvar framställas Men vi hafva dermed, i en tid sådån som den närvarande, då ordnandet af vårt försvarsväsende är den vigtigaste och mest trängande fråga för dagen, velat iminnet återkalla de skäl, som tvinga oss, liksom alla andra tolk, att underhålla en krigsmakt, med hvilken vi böra försvara oss. Vi kunna äfven försvara oss, endast hvar och en är fullt öfvertygad, att vi både hafva kyldighet och hafva förmåga dertill; Den inneboende öfvertygelsen om egen förmåga är dervid utaf den allra största vigt, ty svärdet kän endast då föras med kraft, när det föres med sjelfförtroende — eller med förtviflan. Må derföre förtroendet till egen kraft aldrig svika svenske män; och må de under fredens dagar icke sky några nödvändiga uppoffringar för att emida en klinga, fast och skarp, som de med van och kraftig arm förstå att föra i striden! Då behöiver ingen misströsta om I fosterlandet; och rannerligen någon misströstan uppstigit hos oss. Vi äro tvärtom öfvertygade, att försv:rsväsendet för den närmaste framtiden såväl af regering som folk skall tagas om hard på ett så kraftidt sätt, som det är nödvändigt, för att bringa det uti ett fullt tidsenligt skick; och med dessa våra hetraktelser vilja äfven vi draga vårt strå till stackenn. Till en början vilja vi fästa uppmärksamheten derpå, att Sverige och Norge tillsamman hafva en folkmängd af nära 6 millioner invånare, och sedermera att dessa 6 miliioner, då högsta nöd så kräfver, böra kunna uppställa 4 styrka af 300,000 man till de förenade rikenas försvar. Vij tala ej om Sverige eller Norge särskildt eller om sän dandet af en hjelpkår från det ena riket till det andra, för att såmedelst fullgöra en förbundspligt, emedan en sådan uppfattving af del nödvändiga vilkoren för de förenade rikenås försvar, om der än hos:en och annan kan fionas under fredstid, genast måste försviona, då kriget står för dörren och den gemenrsamma faran bjuder: Sluten krets och stån fast alla, både svenskar och norrmän, tillsamman. Vi behöfva ju icke gifva eköl för denna vår uppfattiiog af de unionella förhållandena, ty vi kunna sannerligen ej förstå, att den kan vara annorlunda hos någon uti de förenade rikena, som allvarligt eftertänkt, huru vära de båda landens öden hädanefter äro förenade med hvarandra — ja lika fast, som Kölen sammanbinder den svenska och den norska jorden — och äfven hvilka krafter, som, med nutidens sätt att uppsätta krigshärar, kunna komma att föras emot oss. Vi sade nyss, att de förenade rikena med gina 6 millioner invånare böra, då högsta nöd så kräfver, kupna uppställa en styrka ef 300,000 man till gemensamt försvar, och vi påstå vidare, att dessa böra dertill vara tillräckliga, om i öfrigt sådana anordningar vidtagas för försvarets kraftiga förande, som dertill äro lämpliga. Uti dessa 300,000 man innefatta vi stående här och sådant Jandtvärn, som öfverallt inom de förenade rikena kan användas hvarhelst det kan vara behöfligt, samt de för dessa nödvändiga ersättningstrupperna, men deremot ej landstormen, och vi hafva ej ansett 03s böra öfverskrida denna siffra af 300,000 endast derföre, att vi icke kunna uppvisa något land, eom i förhållande till folkmängden uppsatt någon större styrka till sitt försvar. Men just dessa siffror af 6 milliocer invånare och 300,000 försvarare förutom landstormen finna vi år 1813 i Preussen, då detta åter höjde sig ur det djupa förfall, i hvilket det blifvit bragt genom krigen 1806 och 1807; och vi äro fullt öfvertygade att ingen, hvarken norrman eller svensk, vill låta komma sig till last, att icke stå lika högt uti kärlek till och uppoffring för fosterlandet som preussarne år 1813, då mera än 5 procent af befolkningen lemnade hus och hem, för stt jaga de förhatade inkräktarne icke allenast utur Preussen utan ur hela Tyskland. Och hvad betyder denna siffra af 300.000 men? Jo, en fälthär af omkring 150,000 man linietrupper, ett mobilt landvärn af 100,000 man samt omkring 50,000 man ersättoivgstrupper, hvilket, med törbållandet af 12 till 5 för Sverige och Norge, skulle för det förstnämndå landet göra något mer än 100.000 man EKvietrupner, omkring 70,000 man mobilt landvärn och 30 till 35.000 man ersättningstrupper eller en styrka, som icke i någon nämnvärd grad öfverstiger hvarken den, som i statsrådets och chefens för landförsvarsdepartementet förslag blifvit antagen såsom den minsta möjliga, då det gäller landets försvar, ej heller den, som uti enskilda personers orgenisationsförslag vanligen förekommit och söm aldrig blifvit bestridå hvarken i afseende på nödvändigheten eller på möjligheten att åstadkomma. Vi-anse oss äfven derföre ej längre böra uppehålla oss med bevis för, att det lefvande försvaret måste och kan så o-dnas, att det erhåller den styrka, som vi snse beböflig till de förenade rikenas försvar. Vi vilja äfven i afseende på den frågan, huruvida indslningsverket bör ligga till gcund för vär krigstörfattning eller ej, icke ingå uti någon vialyfslagen ntradfing. då det ei är nödvändigt för