Aftonbladet – 23 januari 1871, sida 3

1 VIS all OCH Sch al, 10fP HVYHRKON Uv Kallpa, Jmen om det under sådana omständigheter är j möjligt alt segra, så är det sannolikast, att det icke blifver krigsmakten utan diplomatien, Jsom viorer segern, och en utmärkt diplomati jär derföre, isynnerhet för mindre stater, lika nödvändig, som en tillräckligt stor och väl (organiserad krigsmakt. Spörjer man oss, hvilka vapen diplomatien eger, om den med tillförsigt skall kunna bekämpa våra motståndare öch om vi skola vänta segerd af dess hand, så tro viosstemIligen riktigt angifva dem, då vi svara, att Isanning, skarpsynthet och verldserfarenhet äro dets svärd, folkrätten dess sköld samt andra staters sjelfbevarelsedrift, deras äregirighet joch afondsjuka dess starkhetsbälte. Svärd loch sköld har äfven motståndaren af liknande beskaffenhet och utaf större eller mindre godhet; men starkhetsbältet har deremot just Iden egenskapen, att det endast kan förläva jden på stridsplatsen underlägene något väTsentligt tillskott uti kraft: jätten har liten elier ingen nytta deraf, under det dvergen får jättekrafter, då ban dermed omgjordar sig. Derför kan en mindre stats diplomati, då den Ifintligt företår att tillegna sig och begagna starkhetsbältet, med tillförsigt möta den starkare motståndaren och derför är detäfven af det vi skola vänta segern, om den öfverhufvod kan väntss. Men om så förbäller sig, hvarför vädjar ran då ej genast till diplomatien i stället för till svärdet? Emedan diplomatien; såsom sådan, endast kan vitna Sä afseende samt tillbörlig uppmärksamhet och inflytelse hos andra stater, när det kan bevisas, att den stat; som den representerar, är en frisk och lefvande organism, som har både bjerta och vilja nog för att med sina gerningar, efter bästa förmåga, ådagalägga, ätt den ingalundå godvilligt vill tåla olörrätter utaf andra stater; emedan diplomatiens verksamhet tehöfver tid, och denna tid endast kan vinnes derigevom, att den anfallna stäten gör apgriparen ett så segt och låcgvarigt motståod, att dess lifskraft icke slocknar förr än diplomatiens verksamhet burit frukt. Det enda medel, en stat har att bevisa sin kraftiva vilja och att vinna denna nödvändiga tid, är dess krigsmskt; derföre måste ock hvarje stat, som vill förtsätta såsom sådan och vill betrygga sin tillvaro, icke blott hafva en duglig diplomati utan ock en duglig och tillräcklig krigsmakt, och ett sådant påstående som dåct, att denna ej skulle uppfylla sin bestämmelse, om den ej förmår att uppI rätthålla statens integritet och sjelfständighet, är derföre alldeles ovitlbart. Man har väl hört sägas, att ingen stat skulle sätta i fråga att avgripa oss, om vi sjelfve hade: bade gjort os3 fullkomligt vörnlöse; nien det är 03s omöjligt att upptäcka, hvarest man skall söka stöd för ett sådant påstående. Helt och hållet värnlösa stater har väl bistoriep, såsom vi redan nämnt, icke attupp-. visa, raen relativt värnlösa kan man dock li kalla ercå stater i förhållande till mycket mäktiga, ooh i dessas förhållande till hvari. andra ekulle sålunda grunden till ett sådant! påstående vara att fiuna.. Förhåller det sig: då verkligen så, ätt de mäktiga staterna hafva i underlåtit att anfalla de emå? Inogaluoda:! historien lärer oss tvärtom, att de mäktiga !i staterva i alla tider haft en synnerlig lust att: uppsluka eller åtminstone beherrska de svaga, I och vid betraktande af verldshistoriens gång visa sig våld och öfvergrepp från de mäktigare staternas sida, så att säga, hafva hört! till ordningen för dagen. : i Hvad är det då, som berättigar ett sådanti påstående, som det: af oss anförda? Vi tiilstå, att vi icke kunna fatta det; oss förekommer: det alldeles ohållbart, öch hvsarjö tal om, att j: ingen stat skulle sätta i fråga att angripaj osg, om vi sjelive gjorde oss fullkomligt värn-! löse, kan endust tillbakavisas såsom ovärdigt. ett kögsinnadt folk. Vi hafva äfven icke allensst hört sägas, att det skulle vara bäst att helt och bållet afväpna, utan äfven Hört det skälet åberopas, att vi i sådan händelse kunde använda l: de summor, som derigenom besparades, till mera produktiva ändamål, än till att underhålla en ir produktiv krigsmakt. Då denng tacke onekligen bar någonting lockande förj allmänheten, vilja vi underkasta den en när: mare granskning. ; Orsaken dertill, att många så lätt frestas till att anse krigamakten improduktiv ifrede-: tid, är utan tvifvel den, att det gagn, den! bereder staten, icke består utinågontiog ma: terielt, som man ser, utan uti någonting im-: materielt, som man icke ser, och hvars befiatlighet man deriör icke vill erkänna! Olägerbeterna af densamma, — såsom i att den kostar pentingar, att den beröfvar åtskilliga förvärfsgrenar några af det krafter, för hvilka de möjligen kunde hafvs bruk, och att dan är besvärlig för de ungej män, som kallas att tillhöra densarma — ser och känner mar tydligt; men deremot denj säkerhet, den gifver de olika förvärfsgrenarne, ! den sjelfkänsla den gifver nationen — förutsatt, att den eger dess förtroende — och den gagneliga inflytelse, den har på dem, som kallas att tillhjra densamma, ser man icke, eller är man benägen att förbise, emedan dessa: fördelar icke äro så i ögonen. fallande som olägenheterna. Det är möjligt, att vi sättaj alltför högt värde på den sista af de uppräknade förde!arne, i det vi ansa det vara särdeles nyttigt, att unge män uti krigshären lära sig känna ett ordvadt samfund, hvars grandvalar bestå uti lydnad, ordning och punktlighet; och nti hvilket uppmärksamhet, raskhet och uthållighet äro nödvändiga egenskaper; uti hvilket kroppens kratter och smidighet utvecklas, och u:i hvilket slu:ligen många sådana färdigheter inläras, som se dermera kunna blifva till nytta uti det dagliga lifvet; men något värde måste man Cock I tillägga tjensten i krigshären, och, när den icke räcker längre tid än hos oss, kan pyttan helt visst antagas uppväga den olägerhet, den vållar dem, somderti:l inkallas, I Låt dock menitgarne härom vara huru som helst, ty denna punkt är af underordnad beI tydelse; men hur trör man det skulie med tiden komma att se ut med våra affärsoch samfärdsel-förhållanden med utlandet, om vi Åejeltve, genom att afväpna, förklarade 0ss redo att tåla hvilken som helst oförrätt, om lickerbakom våra diplomatiska agenters. väls I taliohet stod enmskt, som kunde låta det