Aftonbladet – 21 januari 1871, sida 2

hålla sin rörelse genom erhållande af hennes gamla konder. Vetskapen härom var.ej egnad att mildra hennes af naturen sträfva lynne, icke heller bidrog härtill att hennes man tillbragte sin mesta tid utom hus och lemnade henne att sköta göromålen ensam. Mr Jones, borgenärer presenterade sig den ene efter den andre och en vacker dag satte de sig i laglig besittning af hvad som fanns i huset. Det kom till en kris. Mr Jones tog sitt parti och begaf sig undan till Amerika, hans hustra flyttade till London, Hon hade varit klok nog ait före deras giftermål förbehålla sig en summa, frakten af hennes egpa besparingar, och denna kunde ej åtkommas. Med en del deraf köpte hon in något af bobaget och började med att byra ut rum vid Gowerstreet. Det rum hvari Roland pu inträdde, var temligen likt det hvardagsrum i Helstonleigh der läsaren en gång gjorde besök i sällskap med mr Butterby. Den röda matten, de små bokhyllorna, hörnbordet med dess postlinsprydöader, tagelstolarne och den mörkröda bordsduken, allt var hitflyttadt. Mrs Jones var med stor flit sysselsatt att sticka unlistrumpor, dem hon på lediga stunder, eller då hon ej var upptagen af sina hyresgäster, tillverkade för afsalu. Nå ja, sade Roland i det han oombedd lagade om elden och gjorde sig hemmastadd, lät mig nu höra allt nytt. Mrs Jones drog sin stol något närmare och Roland gjorde fraga på fråga om den gamla staden, som han öfvergaf för mer än sju är gedan. Kanske var det någon sympati dem emellan, ty ingendera var angelägen om att återse Helstonleigh, der de hvar för sig haft motgångar. Åtminstone var mrs Jones ganska nådig emot Roland och besvarade hans frågör nästan lika ifrigt söm han gjorde dem.