Aftonbladet – 21 januari 1871, sida 2

1 som de friska — blifvit behandlade i Tysk-J1 nd, derom ha sjukvårdare från neutrala stater på und af bvad de sjelfva sett och med uppgifvande l: sina namn sjelfmant aflagt vitnesbörd. De tyska : ngarne i Frankrike, ehuru de icke uppgå tilll: ondedelen af detta antal, ha på många ställen . lifvit behandlade med omensklig hårdhet och föriammelse. En transport af ungefär 300i Orleans saretter tillfångatagna sjuka bairare, till större elen antingen angripna af tyfus och dissenteri ller sårade, sammanpackades i Pau i fängelsets eller och korridorer med en halmknippa såsom ädd och fingo i sex dagars tid ingen annan föda n bröd och vatten, tilldess tyska och engelska amer antogo sig dem, bisprungo dem med egna nedel och förmådde de motsträfviga myndigheterna tt egna dem någon omsorg. På andra ställen, i ynnerhet vid general Faidberbes armå, förvaras ångarne vid 16 graders köld i oeldade jordvåipgsrum och förses icke med täcken och icke en sång med varm eller tillräcklig föda, då deremot Tyskland alla för krigsfångars mottagande betämda rum vid vinterns början förses med kamier. Besättningarne på tyska kofferdifartyg qvarållas icke endast som krigsfångar, utan behandades i början till och med som förbrytare, samnankopplades två och två med kedjor, transporterales från ort till ort och ing en föda, som till mängd ch beskaffenhet var otillräcklig till en menniskas äring. En civil, som rättsvidrigt blifvit gjord till ånge, fick på sina besvär öfver qvarhbållandet af de ;enningar, som tillsändts honom, skriftligen det ffciella svaret, att i fråga om fångar alla konsilerationer upphörde. Emotupprörande misshandingar å befolkningens sida blifva utom Paris de ängar, som transporteras genom städerna, ännu i lag icke beskyddade. I Tyskland torde intet fall na förekommit, der befolkningen ens med ett stöande ord kränkt den aktning, som olyckan hos alla bildade folk åtnjuter. Oaktadt de barbariska handingar, till hvilka turcos gjort sig skyldiga, har ingen af dem i Tyskland blifvit förolämpad och ännu mindre misshandlad. De grymheter och bestialiliska utsväfningar, turcos och araber utöfvat mot fångar, böra, i betraktande af den kulturgrad, på hvilken de stå, mindre tillräknas dem sjelfva än en europeisk regering, som, med full kännedom om deras vanor, inför dessa afrikanska horder på en europeisk krigsteater. Journal des Debats har bibehållit nog mycken mensklig känsla och blygsel för att uttala sin förbittring öfver att turcos med sina tummar utklämma ögonen ur hufvudet på sårade eller fångar. Men Independance Algerienne och efter henne andra franska tidningar ställa till de nyligen bildade afrikanska legotrupperna, Gums, i det derekommendera dem ett infail i Tyskland, följande uppmaning: Vi känna eder, vi värdera edert mod, vi veta, att I ären energiska, eldiga, tillt: 0 och afskären hufvuden, ju för ed ÅH rä, när vi gifva dem såsom död, plundring, brand! an torde få skrifva det på turcos räkning, att icke emdast på liken utan äfven på de sårade i byn Couieurs vid Villeneuve le Roi hufvuden och i byn Auxon vid Troyes och annorstädes näsor och öron blifvit afskurna. Måhända måste det tillskrifvas den mångåriga beröringen med Algier ochmed -bärbareskernas afkomlingar, att de franska myndigheterna tillåta sing medborgare handlingar och till och med gifva dem föreskriver, i hvilka man förnekar all krigssed hos kristna folk och all militärisk hederskänsla. Under det hos andra europeiska folk soldaten sätter en ära uti att visa sig för fienden för hvad han är, såsom fiende, har t. ex. prefekten i departementet Cöte dOr, Luce Villiard, den 21 November förlidet år till underprefekterna och märerna utfärdat ett cirkulär, hvari lönmord, utfördt af icke-uniformerade, rekommenderas och prisas såsom hjeltemod. Fäderneslandet, heter det deri, fordrar icke af eder, att I samlen eder i massa och öppet uppträden emot fienden. Det väntar af eder, att tre eller fyra beslutsamma män hvarje morgon utgå från sina kommuner och fatta posto på någon af naturen sjelf anvisad ort, hvarifrån de kunna skjuta på preussarne. Framförallt måste de skjuta på fiendtliga ryttare, hvilkas hästar de skola aflemna i arrondissementets hufvudort. Jag skall låta tilldela dem ett premium och kungöra deras hjeltedat i alla departementstidningar och i Journal officiel. Ett förnekande icke endast af den militäriska point dhonneur utan äfven af den vanligaste är lighet finner man hos de nuvarande maktinnehaf varne i fråga om franska officerares brytande a sitt hedersord, hvarom jag har yttrat mig i mit cirkulär af den 14 December. Såsom der blifvi anmärkt, kommer det mindre an på att bedöm: ett jemförelsevis ringa antal individer af den fran ska officerskåren, hvilka bryta sitt hedersord se dan de genom att sätta det i pant tillnarrat sig rättighet att fritt röra sig inom en tysk stad utan det gäller hufvudsakligen att bedöma en re gerings förfarande, hvilken faktiskt gillar brytan det af hedersordet genom att upptaga löftesbry taren i sin armå och genom agenter och premie ynnar honom. Under de sista dagarne ha vi fåt bevis på att den nuvarande krigsministern uttryck ligen gillar löftesbrottet, uppmuntrar dertill och lofvar att i reda penningar belöna det. En skrif velse af krigsministern af den 13 November, son fallit i våra truppers händer, deswant encourage: les officiers å gechapper des mains de Vennemi lofvar enhvar som undflytt från Tyskland, uton den genom äldre bestämmelser medgifna ersätt niogen för lidna förluster, en gratifikation af 75 francs. En regering, som räknade på att under nor mala förhållanden stanna i spetsen för lan dets angelägenheter, skulle i intresset af sit fåderneslands framtid försmå sådana åtgärder Men den diktatur, som i Frankrike genom er statskupp tagit makten, och som hvarken är er känd af de europeiska makterna eller af fransk: folket, räknar med landets framtid endast efte måttstocken af sina egna intressen och passioner De maktegande i Paris och Bordeaux undertryck: äfvenså våldsamt den inom folket högt uttalade önskan att få tillfälle att uttala sin vilja som hvarj fri meningsyttring i tal och skrift. Genom et skräckvälde, som i en sådan grad af godtycklighe icke skulle vara möjligt i något annat europeisk land, tvinga de folket till utgifvande af sina pen ningar och stridskrafter och förlängande af kriget emedan de förutse, att dess slut äfven skall gör: slut på deras usurpation. En sådan regering be höfver för att bestå det fortfarande Rppeggande af passionerna och af den ömsesidiga förbittringer mellan de båda kämpande nationerna, emedan hor behöfver krigets fortfarande för att bibehålla herra väldet öfver sina medborgare. Till detta ändamå tjenvar ett slags krigförande, som strider emot år hundradets sedliga begrepp och för hvilket dt väsentliga beståndsdelarne af franska hären — fö att nu icke tala om de afrikanska elementerna a densamma — endast genom att utii andra verlds delar utkämpade strider afvänjas vid europeisk krigsbruk kunde förberedas så långt, att det icke mera möter någon allmän förkastelsedom i Frank rikes militäriska traditioner. Om det låg i d franska maktegandes plan att icke stegra hate mellan de båda kämpande nationerna utan för den möjliggöra fredens återställande, så skulle delemn: franska folket tillfälle attmedelst den ofelbara utvä