Aftonbladet – 21 januari 1871, sida 2

en till Peronne, som dock blef af fienden astad tillbaka till S:t Quentin. Om hufudstriden dagen derpå utkämpats på vägen ll Ham, kring byarne Dallom och Oestre, ller på en annan straxt norr derom gående, ämna ej telegrammerna. Troligt är att en egt rum på båda. Roupy, hvarfrån segertelegrammet är dateradt, ligger ock vid den förra. Goeben berättar der tt han anfallit fransmännen i deras ställing utanför S:t Quentin och efter sju timnars het och hårdnackad strid tvungit dem tt uppgifva sina positioner och draga sg illbaka till staden. Straxt i sydost omj. etta slagfält ligger vid vägen till Soissons let bataljfält, der Philip II 1557 vann sinl erömda seger öfver fransmännen. De beskyllningar för overksamhet Trochus notståndare gjort hon: kunna åtminstone umera ej med rättvisa framställas. Unler den senaste veckan har han låtit verktälla utfall på utfall, först mot Bourget på wordöstra fronten, derefter mot Clamart och Meudon på den södra och nu senast den 19, amma dag slaget vid S:t Quentin hölls, mot den restra. S:t Valerien, eller onkel Baldrian, som le tyska soldaterna kalla detta fäste, lät åter fter en liten tids tystnad åter höra sin grofva tämma. Det var den 5:te tyska kåren, föragd i närheten af Versailles, som här fick nottaga anfallet. Ändamålet var tydligen utt förstöra de af preussarne här anlagda velägringsbatterierna. Det synes dock ej ha yckats, ty i rapporten från högqvarteret heer det att -belägringsartilleriet oupphörligt ortfor att spela. Den franska utfallsstyrkan gick dock ej vid aftonens inbrott, som sjorde slut på striden, tillbaka in i Paris, atan stod qvar på slätten utanför Valbrien, som mean i det preussiska högqvarterot trodde, afsigt att i går återupptaga striden. Derom har dock ännu ingenting försports. Vi erhålla senare på dagen ett telegram från Bordeaux med en rapport från general Faidherbe. Den är dock daterad den 18 och kan således ingenting ha att förmäla om hufvuddrabbningen. Den rör strider som egt rum dels denna dag, dels dagen förat på vägen från Peronne till S:t Quentin. Vermand, som här omtalas, är en större köping, belägen ej fullt en mil nordvest från S:t Quentin.Ej heller detta telegram gör det rätt klart hvilken väg fransmännen kom -i mit. I ——— SI RR rs a kt I den preussiska landtdagens båda kamrar uppläste handelsministern von Itzenplitz, såsomsenior inom kabinettet, i onsdagens session den proklamation till tyska folket, der konuog Wilhelm förklarar sig ha antagit kejsarkronan och kejsartiteln. Hen är af följande lydelse: OO TI 1 on MT det tyska folket! Vi Wilhern, af Guds nåde konung af PreusseD.-kungöra härmed, att sedan de tyska furstarne och de fria städerna till oss stält den enhälliga uppmaning attisamband med upprättandet af det tyska riket förnya och öfvertaga den tyska kejsarvärdigheten, som nu hvilat i mer än 60 år, och sedan de motsvarande ändringarne i den tyska förbundsförfattningen blifvit tagna i betraktande, ha vi ansett det för vär pligt mot det gemensamma fäderneslandet att följa denna uppmaning från de förbundna tyska furstarne och städerna samt mottaga den tyska kejsarvärdigheten. I följd häraf vilja vi och våra efterträdare på Preussens tron härefter föra kejserlig titel i alla våra förbindelser och i det tyska rikets angelägenheter, och vi hoppas till Gud att det må blifva den tyska nationen förunnadt att under detta baner föra äderneslandets gamla glans en ärofull framid till mötes. Viöfvertaga kejssrvärdigheten i medvetande om pligten att med tysk trohet skydda rikets och dess medlemmars rättigheter, att värna om freden och, stödjande oss på folkets eniga kraft, försvara Tysklands oafhängighet. Vi mottaga kronan i hopp om att det skall bli det tyska folket förunnadt att njuta lönen för sina stora och uppoffrande strider i en varaktig fred och inom de gränser som den i århundraden saknade tryggheten mot förnyade anfall från Frankrikes sida nu ger oss. Men våra efterträdare på kejsartronen förunne Gud städse att utvidga det tyska riket, icke genom krigiska eröfringar, utan genom fredens välgerningar och gåfvor på den nationella välfärdens, fribetens och sedlighetens område. Proklamationen -helsades i båda husen med ett tredubbelt lefverop för den nye kejsaren. Vi. meådela i dag slutet af det cirkulär till de tyska sändebuden i utlandet, der grefve Bismarck besvarar grefve Chaudordys not om det tyska krigföringssättet. Sedan förbudskanslern, som man erinrar sig, i det föregående omnämnt fail, då fransmännen skola kränkt Geneveoch Petersburg-konventionerna, tortsätter han: En nära förvandtskap med detta krigföringssätt har det, att man i fickorna hos franska fängar funnit patroner, hvilkas; skott består af en i 16hörniga eller ännu mera månghörniga stycken sönderdelad och återlöst hopsatt blykula. Eit af de många inlemnade exemplaren af detta skott, som till sina verkningar liknar hackadt bly, har blifvit insändt till utrikesdepartementet i Berlin och der framlagdt för de främmande makternas hrr representanter. Äfven i sjökriget sätta sig fransmännen lika mycket öfver folkrätten, Franska krigsångaren Desaix har på öppna sjön förstört tre af honom tagna tyska kofferdifartyg, Ludvig, Vorwärts och Charlotte, genom att på öppna sjön uppbränna och till en del sänka dem i stället för ät: föra dem till en fransk hamn och underkasta dem en prisdomstols utslag. De tyska skeppen få derföre anvisning att utöfva repressalier mot de franska. Det kan icke förefalla öfverraskande, att maktinnehafvare, som ha så liten aktning för lagar och traktater, ännu mindre dragai betänkande att frigöra sig från de nutida folkens seder och återvändå till ett förfaringssätt, som tillhör längesedan förflutna kulturperioder, ja att godkänna saker, somi alla tider och hos alla folk, som ba något om än aldrig så egendomligt begrepp om heder, ansetts särdeles skamligt.