Aftonbladet – 20 januari 1871, sida 2

ERIGET. Striderna vid Le Mans. Neue Freie Presse ger i sin militärrevy följande öfversigt af de tre dagarnes strider, den 10, 11 och 12 Januari: Den tyska offensiven mot franska vestarmån börjage den 6 denna månad. Prins Fredrik Carl framryckte under natten u:ed 3:e och 10:de kårerna mot Chanzys vid Vendöme uvppstälda divisicner, slog dem, besatte ännu samma dag Vendöme och Moatoire och tillbakaträngde fransmännen icke endast öfver Loir utan ätven öfver Azay. På samma gång grep äfven från Chartres och Chateaudun storhertigen af Mecklenburg tili offensiven med 9:e och 13:e kårerna och utkämpade ännu samma dag segerrika strider vid La Fourchbeo. Fransmännen sökte genom ett flankanfall hindra prins Fredrik Carls anmarsch frän Tours på Le Mans. Generalerna Courten och Jobley anföllo samma dag söderifrån, men kunde, trots några små tillkämpade fördelar, ej hindra fortgången af den tyska offensiven. Den 7 uppnådde storhertigen unåer oupphörligt fortgående strider Nogent-le-Rotrou, medan prins Fredrik Carl med besättandet af Sargåt, Savigny och La Chartre öfverskred Brayelinien. Den 8 fortsatte prins Fredrik Carl sin marsch ända till på andra sida S:t Calais, och den 9 uppnåddes Ardenay. Den. 10 stodo de tyska armåerna endast en mil utanför Le Mans. Denna dag måste den vigtiga, denna stad hetäckande L Huisnefloden, som straxt nedanför Le Mans utfaller i Sarthe, blifvit öfvergången. De strider som nu började och varade i tre dagar voro de afgörande. Prins Fredrik Carl, som anryckte från sydost, hade att öfvergå LHuisne vid dess mynning, vid Pont-Lieue, der chaussterna och jernbanan passera floden. Storhertigens marsch gick längs venstra stranden af LHuisne. Han måste dertör ötvergå denna flod ofvanför Le Mens och derefter rycka fram utmed högra stranden, Hans väg skulle då fört honom norr om Le Mans, och medan prins Fredrik Carl ansatte fienden söderifrån, skulle storhertigen taga fransmännven i flanken och ryggen och härigenom afskära dem återtåget på Alengon och Cherbourg samt de förskansade livierna vid Carentan. Den 10 gick storbertigen riktigt vid Connrerre öfver LHnisne; hans uppgift skulle nu varit att raskt framrycka öfver Savigne-IEvåque och Montfort samt norrifrån innesluta Le Mans. Prins Fredrik Carl stod ännu denna dag vid Parigne-IEveque, ryckte den 11 mot Changåe, der han ytterligare hade att bestå en strid. och tog, sedan han på alla punkter tränst fransmännen tillbaka, den 12 på eftermiddr,. gen Le Mans sjelf. Storhertigen hade den 11 ännu ej kommit långt, ty ban stred ännu denna dag vid Lombron och La Caapelle S:t Remy. Den 12, sålunda den dag då han redan skulle stå i fiendens rygg, var han ännu vid Savigne-VEveque och Corneille inveckiad i en strid. Han har alltså ej utfört sin uppgift, då fransmännen uppehållit bhonom så länge tills det lyckats dem att utrymma Le Mans och verkställa sitt återtåg mot nordvest. Visserligen försäkrar storhertigen sin gemål, att han i morgon, sålunda den 13, tänkte besätta Le Mans, men då prins Fredrik Carl gjort detta redan den 492 på eftermiddagen, så torde hans närvaro i e Mans då ej mer varit nödvändig. Fransmännen hsa sålunda, utom det tappra motstånd som gjordes af deras 16:e armåkär under Jaureguiberry,, särskilt storhertigen af Mecklenburg att tacka för ait återtåget till Le Mans öfverbufvud blef dem möjligt