Aftonbladet – 20 januari 1871, sida 2

hittills vanligen beviljats till belopp motsva; rande ?3 af anläggvingskostnaden, föranleder ett större anlitande at statens kredit, således en större skuldsättning; men i den mån år-! liga kapitalatbetalningarne å de särskilda försträckningsbeloppen tillsammans närma sig till den summa, som enligt antagen plan årigen afsetts för meddelande af nya försträckningar, minskas behofvet af ytterligare skuldsättning å stutens sida. I de flesta fall torde: ock åt ett enskildt bolag, som vil! bygga och trafikera en jernbana, beredas verksammare och kraftigare hjelp genom försträckning till: 23, än anslag till !4 af avläggvingskostnaden, belst när denna kostnad är ansenlig. Skälen för en sådan åsigt äro uti en vid komitens betänkande af en komiteledamot afgifven reservation fullständigt utvecklade och synas mig i hög grad behjertansvärda. Svårigheten att anskaffa hvad som utöfver erhållet statsanslag erfordras för utförande af jernvägsföretaget skall i de flesta fall försätta bolag i nödvändigheten att vända sig till utländska entreprenörer, som ju måste bafva godtgörelse för öfrertagande af arbetets utförande och hvilkas fördel derföre bjuder, att skilnaden emellan entreprenadsumman och verkliga anläggningskostnaden blir så stor som möjligt. Deras sträfvan måste således gå ut derpå att å ena sidan betinga sig en hög entreprensdsumma och å andra sidan sänka den verkliga anläggningskostnaden, till skada kanske för banans soliditet och trafikförmåga. Annorlunda och bättre gestaltar sig förbållandet, om det bolag, som framdelas skall trafikera banan, sjelf ombesörjer och öfvervakar dennas byggande. Det skall då visserligen ligga i bolagets intresse ott bygga banan billigt, men bolaget skall dervid icke förbise anpgelägenheten deraf att byggandet i det hela sker så, att de framtida driftsoch underhållskostnaderna icke onödigtvis ökas. s Den erfarenhet, man hittills i vårt land vunvit om verkningarne af systemet att med lån till belopp af högst ?3 af anläggningskostnaden understödja enskilda jernvägsföretag, synes mig icke tala för ett obetingadt öfvergifvande af detta system. De färdigbyggda banorna utgöra säkerhet för de at staten lemnade försträckningar, och denna säkerhet har hittills icke blifvit ätventyrad, om än aftalade annuiteter icke alltig kunnat å bestämda förfallodagar erläggas. Erhåller derjemte staten å utlemnade försträckningar enahanda ränta, som han sjelf måste erlägga å hvad af honom upplånate; så synes mig i statens fördel vid tillätmpning af försträckningssystemet vara behörigen tillgodosedd. Med det na anförda vill jag icke hafva sagt, att ju icke fall kunna förekomma, der direkt anslag äfven är en lämplig form föl meddelaude af understöd. Tvärtom tror jag denna form Kunna med fördel användas särdeles när enläggningskostnaderna icke uppgå till alltför höga summor och derföre kunna med större lätthet tillvägabringas. Det vore derföre, enligt mitt underdånviga förmenande, fördelaktigt och önskvärdt, om rikedagen vid beviljande af ifrågastälda anslaget 5 millioner rår medgåfve, att detsamma fioge användas vare sig till försträckning eller direkt anslag åt enskilda jernvägsanläggningar, allt efter gom Eders K, M:t för hvarje särskildt fall funn lämpligt bestämrma Hvad angår vilkoren för erhållande a statsunderstöd, vare i form af försträckning elier anslag, synas mig de af komittn före. slagna vara, med några modifikationer, lämpliga. ir civilministern råder härefter K. M att för riksdagen framlägga det förslag ämnet som i den köngl. propositionen finnes upptaget. GIRRTTSIETERORR