Aftonbladet – 20 januari 1871, sida 2

dagen ma ställa till K. M:s disposition eit belopp af en million rdr årligen under fem år för understödjande af enskilda jernvägsanläggningar, vare sig medelst försträckning eller anslag utan återbetalningsskyldighet. Biand bilagorna till den kongl. propositionen återfioner man den af civilministern, hr Bergström, lemnade motivering af detta förslag, och vi anse oss böra, då ämnet är af stort: intresse för alla de orter, inom hvilka jernvägsplanerna äro bane, här meddela det hufvudsakliga af densamma. Efter att hafva i korthet redogjort för den tillförordnade komitens förslag och för de framställningar i; enahanda syftning, hvilka, såsom inkomna efter det komitena afslutat sitt arbete, icke! utgjort föremål för komitens behandling, yttrar hr civilministern: Då Eders K. M:t icke lärer finna Jämpligt att, utan afbiden å d2 usd. utlåtarden,: hvilka med anledning af oftarämnda komi 3! betänkande och deri föreslagna plan för framtida enskilda jernvägsanläggningar och sättet för deras understödjande, grundlagsenligt blifvit från vederbörande embetsmyndigbet infordrade, obetingadt föreslå riksdagen :tt! godkänna berörda plan, helst efter densammas uppgörande nya frågor om enskilda jernvägsavoläggningar och statsbidrag för desamma uppstått; samt i ärendets befintliga skick, hvarför jag här ofvan redogjort, det icke heller torde ifrågakomma att med omfattande i af alla hittills rörande byggande af enskilda : jernvägar för Eders K. M:t i underdånighet anmälda förslag, således jemväl dem hvilka icke utgjort föremål för komitens behandling, nu prötva hvilka af samtliga berörda je nvägsanläggningar må anses för utveckling af landets industri mest af tehbofvet påkallade under den närmaste framtiden, samt den ungefärliga kostnad, hvartill deras anläggning kan antagas uppgå, lärer nådig tramställniog i ämnet af beskaffenhet, som rikedagen i skrifvelsen den 12 Maj 1869 åsyftat, icke kunna till ionevarande års riksdag aflitas. I Emellertid fann riksdagen i samma skritvelsa lett snart slut å frågan vara af sådan vigt, att, ehuru rikedagen icke trodde sig böra i närmare ingå i bestämmande: af banornas läge, riksdagen likväl endast för frågans skyndsamima afgörande uppgaf de jernvägsanläggningar, hvilka riksdagen ansåg vigtigest, likasom riksdagen, som fann det ur mera än en synpunkt önskligt, att staten på förhand anvisade en viss summa att årligen under någon längre tid utgå till understöd för enskilda jernvägsanläggningar, helst svårligen kunde antagas, att bolag skulle i beräkning på möjligheten att erhålla sådant understöd uppstå, om icke fonder dertill funnes på förhand ansiagna, förklarade att riksdagen derföre icke skulle hafva tvekat att redan är 1869 dertill anvisa erforderliga medel, men, i saknad af nödig utredning uti uppgifna afeeenden, afstod derifrån. För egen del håller jag ock före, att det lifliga och I ntsträckta byggande af enskilda jernvägar, som för några år tillbaka pågick och hvaraf I stora fördelar bereddes så väl särskilda orter genom lättnad i kommunikationer, som staten genom ökade trafikinkomster, bör ju förr desto hellre, ordvadt och lämpligen begränsadt, änyo vidtaga. Vid sådana förhållanden har jag varit betänkt på att föreslå Eders K. M:t någon utväg, med enlitande hvaraf ytterligare uppskof med frågan om understöd åt enskilda jernvägsanläggniogar skulle kuona undvikas. En sådan utväg har jag trott mig finna deri, att riksdagen redan innevarande år, utan att bestämma hvilka bensträcknicgar vore at den vigt, att de af statsunderstöd borde komma i åtnjutande, till Eders K. M:ts nådiga disposition stälde jett visst anslag, hvarå Eders K. M:t kunde anvisa understöd åt de enskilda jernvägsanläggningar, hvilka Eders K. M:t, med kdning af redan åstadkommen och än vidare förväntad utredning, kunde pröfva vara af sådant understöd törtjenta. I händelse af bifall til hvad jag förut föreslagit i fråga om tiden ech sättet för utförande af östra och norra stambanorna lärer till understöd åt enskilda jernvägsanläggningar icke kunna under hvarje af åren 1872, 13873, 1874 och 1875 afses mera än 1 mill. rår. För år 1876, då enligt mitt förelag stambanorna icke kräfva mera än 2 mill. rår, skulle möjligen kunna beräknas högre belosp än 1 million till understöd åt enskilda I jernvägsanläggningar; men jag anser rådi-: gast aut för närvarande endast beräkna 11j million rdr att kunna under 1876 utgå för ifrågavarande ändamål, äfvensom att ickel. utsträcka beräkningen öfver sistnämnda år, under hvilket stambanorna skulle blifva full1 bordade. Vid ingängen deremot af år 1875, : då å ena sidan, derest det af mig förordade sätt att tilldela understöd till enskilda jerovägsanläggningar varder antaget, verkningarne af detsamma kunna öfverskådas, och ä andra sidan tillförlitligare än nu kan bedömas, icke allenast, huruvida ärsanslaget för år 1876 bör ökas utöfver 1 million rdr,! utan äfven, huru mycket för år 1877 ochl. flera elier färre af derpå följande år kan för ifrågavarande ändamål afses, synts migrätta: tidpunkten vara inne för afgörande, huruvida: det dittills tillämpade systemet bör fullföljas, ! eller ock ett nytt uppgöras; och anser jag! derföre önskligt, att beloppet af det utat!. mig ifrågasatta anslag nu bestämmes endast till 5 millioner rdr att utgå med en femte-l. de örligen från och med 1872 till och med RR SS a mr mm må Mm På l l Med omförmälande af tre olika sätt att) understödja enskilda jernvägsanläggningar,: nemligen räntegaranti, lån och direkt anslag, ! har 1869 års riksdag förklarat det lämpl-l1i gaste sättet att uppmuntra sådana företag(q vara, att staten understödjer dem med direkt 4 anslag till viss del af den beräknade anlägg-4 ningskostnaden. Denna åsigt har äfven om-; fattats af komitån, som för de så kalladel! sekundära banorna föreslagit statsuaderstöd,de motsvarande en fjerdedel af anläggningskost-S naden enligt faststäldt kostnadsförslag; hvar-!r ä Å 8 I r r t 1 f emot komitn ansett understödi form af lånl: böra tilldelas så kallade tertiära eller lokalbanor, hvilka Eders K. M:t pröfvade vara deraf förtjente. Lika med riksdagen och komitån, anser jag räntegaranti icke böra uti) frågavarande aiseende förekomma. Deremot kan jag icke instämma i riksdagens åsigt, att låneunderstöd, som under den förflutna tiden i värt land begagnats för befrämjande af enskilda