Aftonbladet – 13 januari 1871, sida 2

Samtidigt med de flere hopade utländska; posterna anlände också hit åtskilliga bref, som pr ballong blifvit utbragta från Paris. Såsom ganska betecknande meddela vi här; ett skrifvet af en mycket betydande och ani; 4 4 ; 1 Med ballongpost från Paris. ; sedd industriidkare, som före statskuppen 1851 var kepten i nationalgardets artilleri, till en hans frände i Stockholm: Paris den 24 Dec. Jag förmodar att detta bref skall komma. edert hjerta att klappa fortare, ty j2g är öfvertygad derom att ni en låvg tid oroligt värfat på några underrättelser rån Oss. Min käre vän! Hvad skall jag väl säga eder om det förfärande läge hvaruti vi biifvit störtade af en kortsynt och odugiig regering, som till och med saknade mod gent emot faran? Medgif att hon icke var värd, denna regering, att styra en nation, som efter hennes fa!l förmått göra nästan underverk af ansträngningar och ihärdighet. Franska folket står upprätt — och jag hoppas I Fulla tre månader hafva vi varit ivstängda. Och detta bullrande, stojande Paris är nu lugat, höjdt öfver lidandet; intet mer förskräcker det och denna stora stad har blifvit en ofantlig vapenplats. Man smider vapen, gjuter kanoner och projektiler, af alla slag. tivarje medborgare är soldat, halta och puckelryggar icke undautagna. Provianten utrationeras. Det finnes ännu hästkött. På bröd är ingen brist. — Vi hafva nu 409 nya bakladdningskanoner efter ny modell och hvarje dag göras flera i de stora metallverkstäderna. Kanonen brummar natt och dag! Det är en musik hvarvid man vänjer sig. Närskola vi då en gång få se ett slut på detta förfärliga menniskoslagtande, värdt de mest barbariska tider? Europa! det finnes då icke mer ti!l? Hvarför står det, en känslolös elier vanmäktig åskådare af en kamp som vanhedrar det nittonde seklets civilisation? Det ligger ja i öppen dag att Preussen vill tillintetgöra Frankrike. Men — om dat olyckligtvis skulle lyckas i detta sitt förehafvande! — ni skall då få se att ordningen snart skall komma till andra makter och att Preussens äregirighet icke skall åtnöja sig med att blott k:0oss2 oss och sedan hvila i fred — när det tått fria händer, att jemte Ryssland ordaa Europas angelägenheter. Må, i sådant fall Europas uppvaknande då icke bii allt för hemskt! Men... det är dock icke så lätt att krossa Frankrike. Kanske först nu börjar det värsta arbetet. Konung Wilhelm har gått altför låvgt. De första framgångarna hafva gjort preussarna rusiga af segerfröjd och vandaliska begär. Motgångaraes tid kunna komma och de blifva då så mycket hårdare, dessa motgångar, som man har nog mycket att förebrå preussarne. Ej mer härom. Jag läste nyss i Times ett yttrande att Frankrike är en förlorad makt. Allons — vi få väl se i framtiden. Men ännu hoppas jag. Låtom oss sluta våra bjertan för verk niogarne af dylikt hån. Då vi se och uppfatta värt förfärliga läge, då vi finna hos våra bundsförvandter, qui nont que perdre, kalla, ömkliga grinare —i då höjer sig bröstet till djupa smärtsamma suckar och man börjar tvifia på försyn, på rättvisa, på mensklighet. Genom sorger och bekymmer har min hustru bhfvit lagd på sjuksängen och der qvarhållits under en bel månad. Hon är nu något bättre. Vår äldste son, en yngling om 20 år, afgick, som ni torde erinra er, till armen såsom frivillig den 24 Aug. Han kom lagom för att få deltaga i olvskan vid Sedan Han lyckades deritrån komma in i Belgien och slutligen hem till Frankrike. Han har åter utgått som frivillig, men jag vet ännu icke sjelf, om till Loirearmen eller till nordarmån. -— Som ni vet var vår mäg i Metz. Hvad har det blifvit af honom?! Vär systerson, en ung man om 22 år, var med i batsljerna före och vid Sedan, der han blef fången, Han lIvckades fly in i Belgien och derifrån till sin fädernestad, dit han ankom just lagom för att få deltaga i försvaret vid dess belägring. Di staden sedan måste gifva sig, blef han fången för andra gången, men lyckades fly till... i grannskapet, till våra slägtingar, hvarifrån