Aftonbladet – 13 januari 1871, sida 2

på, att för fadren söka dölja bustruns öfverdådiga lefoadssätt och de penningsummor han måste lyfta med anledning deraf. Bede hade en viss ridderlighet i denna punkt; hor var hans bustru och han ville svartsjukt dölja hennes fel, likasom han öppet skulle velat förneka att hon egde några. Såvidt det var honom möjligt uppfyllde han ätven hennes orimligaste önskningar, men det fanns likväl sådana som han ej kunde eiler ville uppfylla och bland dessa var frågan om deras bostad. Bede hade fört sin brud till det hem, som varit hans moders, för att i den bortgångnas ställe vara dess enda herrskarinna. Det var, som förut blilvit nämndt, ett stort, välbygdt, vackert has, inredt med all upptänklig beqvämlighet, men snart lednade mrs Bede Greatorex dervid. Hon lärgtade efter att bo i pågot af den stora verldens hufvudqvarter, Hyde Park eller Belgrave square. Straxt efter derss giftermål hade de rest utomlands och dröjde der så länge, att mr Greatorex började tro att de aldrig skulle återkomma. De uppehöllo sig i Paris, Schweiz och Italien och ehwu Bede då de ändtligen återkommo derifrån skrattande sade att han ej kuonat få Louisa förr hem, hade hani sjelfva verket varit lika angelägen att dröja borta som hon. Husst vid Bedford square hade blifvit präktigt möbleradt till deras emottagande och till att börja med fann mrs Bede ingenting att avmärka, men på sednare tiden hade hennes missnöje alltmera tagit öfverhand. Just nu medan hennes man sitter med rynkad panna djupt inbegripen i sina lagfrågor, är hon deruppe sysselsatt att studsra annonserna i Times, nästan besluten för att på eget bevåg hyra någon ledig våving. En, att döma efter annonsen, förtjusande lägenhet kunde fås vid Park lans omöblerad för en