London var lifligare än vanligt, säsongen var j ännu knappt börjad, men domstolarne voro i full verksamhet. Stora ingången var öppen, den inre dörren tillsluten, men kunde skjutas upp efter behag. Denna dörr baren messingsplåt, hvarpå stod graveradt: Greatorex Greatorex, sakförare, men den hade en egen vana denna dörr att slå igen på hälarne vär folk gick derifrån. I korridoren innanföre syntes en dörr på hvardera sidan. På den. venstra lästes: Byrå, på den högra Mr Bede Greatorex. Mr Bede Greatorex var på sitt arbetsrum i dag; icke i sin enskilda våning, den var belägen högre upp. Detta rum var af medelstorlek med dörren midt på väggen, eldstaden gent emot. Till höger emellan dörren och det ena fönstret stod mr Browns pulpet, midt emot emellan eldstaden och det andra fönstret mr Bede Greatorex egen; två längre skrifbord sträckte sig längs väggarne nedåt rummet. Vid det ena på samma sida som mr Bede Grestorex? satt mr Hurst, en gentleman som vistades på byrån iör att förkofra sig i yrket, på motsatta sidan hade mr Jenver, en aflönad skriivare, sin plats. Tunga stolar stodo här och der, en vidlyftig karta hängde vid eldstaden, ett krus med bläck, en oretvag med flera artiklar, mera nyttiga än prydliga, upptogo spiselkransen, med ett ord, rummet hade samma stela och otrefliga ut seende som dylika arbetsrum bruka hafva. Ea dörr med päskrift Privat ledde till mr Bede Greatorex enskilda rum, der han notog sina klienter. Vanligtvis brukade han äfven uppehålla sig der, det var ganska sällan han satt vid sin pulpet på byrån, men detta var ett af le få tillfällen då det inträffade. Denna del af husut ansågs som en afdelning för mr