Aftonbladet – 13 januari 1871, sida 2

kl. 8 i går morgsa; vattnet stod då ungefär en fot högt öfver gatan; åkdon förde personer fram och åter; några få handelsbodar voro öppna, isynnerhet ca:tsrna, och personer stodo der i dörrarne, och åtskilliga voro arresterade af vattnet på kyrkan San Carlos treppa, men de befriades efter hand af vagnarne. Några gossar drogo upp byxorna och vadade i vattnet, och manga karlar buro på ryggen personer från bod till bod. Hela tiden fortfor vattnet att flöda med en snabb och jeron ström in på Corson från en liten gata (Via deg otto Cantone), som leder från den hamn vid Tibern, som kallas Porta di Ripetta, förbi Augusti mansolte till Oorson, straxt ofvanför San Carlo-kyrkan. Så stark var strömrien på denna punkt, att en stackars mualåsna, som drefs af ett par karlar, hade svårt att hålla s!g på benen. För hvar och en, sem säg denna ström och den vatteormässa, som flöt fram, måste det vara tydhet, att en ganska allvarsam öfversvämning hotade, men ändock gjordes intet försök stt bertföra varorna ur bandelsbodarne. Ett skäl härtill var utan tvifvel, att som de flesta köpmännen vid Corson ha hela sitt lager i bodarec öch icke ega någon annan passande plats att förvara det på, skulle de ba förlorat mer, om de fört bort Varorna, än de skulle ha räddat. Men den tid var snart örbi. då det var möjligt att transportera bort varorna; det ena efter det andra af trappstegen vid San Carlc-kyrkan försvann nr nn under vattnet, och kl. 10 var det ej längre möjligt att åka eller rida öfver Corson, och na började båtarne visa sig. Under hela denna tid voro fönstren i husen på ömse sider öm Corson från första till femte våningen uppfyllda med åskådarne. Det är 24 år, sedan en sådan öfversvämning som denna föreföll, så att endast få af äskådarne hade någonsin förr bevitnat något dylikt. Under de första 3 eller 4 ötversvämniogstimmarne var det roligt att se den besynnerliga samling af saker, som den böljande strömmen bar på sin yta, då den ilade utåt Corson till Capitolium. Derefter kommo båtarne med poiisen, räddande alla olycklige, som fader Tibers ovälkomna påhelsning kunde ba satt i fara eller i en kinkig belägenhet. Derpå kommo de båtar, söm regeringen låtit lasta med bröd at dem, som föregående natten hade gått till hvila i den fruktlösa förhoppningen att få mottaga det vanliga besöket af bagaren på mörgonen. Öfverallt såg man alla slags korgar nedfiras tomma från femte våniogarnes oåtkomliga höjd och halas upp falla med bröd. Si ofta en korg af något större dimensioner än vanligt hissadeg ned, besvors dess egare från alla sidor att hemta upp litet äfven åt hans pärmaste grannar, och de, som bodde i de nedre våningarne, läto korgen erlägga tull på sin fard uppåt. Härefter började några unge män, som voro lycklige nög att ega båtar, uppträda zsåsöin bagare-amatörer och roa sig med att utdela bröd. Etteråt kom den verklige yrkesbagaren, men hans kunder tycktes redan ha fyllt sina behof, isynnerhet som jag tror att hans priser voro betydligt högre än hans medtäflares. Rsgeringsbåtarne gjorde förnyade anfall på bagarebodarne vid Corson, inträngande i dem på alla möjliga sätt utom genom dörren. Under dessa operationer visade sig tydligt den italienska rörlig heten och fyndigheten, och man kunde ej annat än föroendra sig öfver, huru litet bröd som föll i vattnet. Jag såg icke öfver ett halft dussia bullar i vattnet på hela dagen; den energi, den godlynthet och ifver, som tjenstemän och soldater af alla slag ådagalade, voro verkligen öfver allt beröm. Der såg man alla slags båtar. Jag räknade nio på en gång på Corson, Ett par gondoler skulle ha kommit det att likna Venedig. Ruspoligalatset stack upp ur vattnet, halft om halit slott och fästving. alldeles såsom dylika byggaader vid Canale grande i Venedig. Det tog aldrig något slut på flottorna; ett uppoch nedvändt bord med en eller ett par plankor tvärs öfver var mycket i bruk. En bordseglare stod midt i ett stort badkar, som blifvit stäldt på ett par bräder öfver bordet. Det tycktes vara en alldeles ypperlig tillställning. Med en låpg stång, försedd med en krok i ena ändan, högg han fast i alla upphöjningar och halade sig upp mot strömmen, och sedan ban vunnit sitt syftemål, såg jag honom sedermera glida utför strömmen, rökande på en cigarr. Jag såg åtskilliga båtar oupphörligt fara omkring, och på ett annat bord passerade en soldat förbi, sittande på ett deröfver lagdt bräde med bajonetten släpande i vattnet, roende sig med två skoflar, som med snören voro fästa vid hans bräckliga farkost, och hela tiden bolmande ur sin pipa, hvilken sannolikt var den som lifvade honem till den kraftiga rodden. Tidigt på dagen skickade gasverret omkring en båt med oljelyktor i stället för alla gatulyktorna, emedan öfversvämningen förhindrade dessas begagnande. Dessa lyktor började småningom tändas klockan 4 på eftermidd2gen, en full timme eller mer innan de behöfdes; deras utseende på qvällen var ganska öfverraskande; de lyste bjert i en låvgsträckt linie, under det att deras sken dansade och tindrade på den krusiga strömmen, hvari:örutan många sf båtarne hade två eller tre bloss, hvilka svagt upplyste de mörka, dystra husmassorna på ömse sidor; scenen var ypperlig för en målares pensel. Klockan 8 på morgonen i dag hade vattnet fallit ungefär fem eller sex metres, och vid middagstiden omkring 30 tum; strömmen hade tydligen vändt sig åt annat håll och störtade utför mot Tiberns hamn. Brödbåtarne återkommo i deg på morgonen,