Aftonbladet – 11 januari 1871, sida 3

erbjuder sig act var Ua liksom sjellmant. JymcH det har visat sig, att de krafter menniskorna använda för ideernas förverkligande, blifvit obetydligare i samma mån ideerna blifvit lättare tillgängliga. Derigenom att så mycket erbjudes åt menniskorna, synas de ha mistat förmågan att njuta. Att se på något blankt, lärer ju i längden verka bedöfvande; det närvarande slägtet har ej kunnat hålla ut med att blicka in uti ideåskådningens utsträckta, glänsande, blankslipade spegel, och det bar derför råkat in i ett sömnsjukt, halfvaket tillstånd, hvari en våldsman, som sjelf bar starka netver, kan göra med det hvad ban vill. I stället för det sträfsamma arbetet möter man den dimomhöljda kontemplationen, som blott vill förströelse och omvexling. I stället för att vara ett högt stående mål ha ideerna blifvit ett medel för en yppig pjutning af tillvaron, och menskligheten ar i sjelfva verket kommit så nära intill den utlefvade romareverlden, som kristendomen, hvars inflytande ju dock ej kan helt och hållet undanrödjag, det medgitver. Den sjunkande romareverldens kännemärke var att allestädes göra målet till medel och att ej begära annat at den rika kultur, forntiden bade utarbetat, än förskönandet af ett lif, hvars högsta mål var njutningen. Alldeles samma sträfvan återfiones i det franska lefnadssättet, och ej blott der, utan lika mycket i det engelska. Om ock pjutningsbegäret i England framträder under mera solida, respektabla former, så är det ej derför att princigen eller grundviljan är en annan, utan blott derför att det. engelska lynnet är ett annat än det franska. Taine har i fjerde bandet af sin engelska litteraturhistoria gifvit oss en dylik bild af en engelsk gentlemans bostad på landet, hvarest allt: byggnadssättet, bohsget, läget, trädgården är anagdt på att skänka den högeta möjliga grad at förfinad beqvämlighet. Men skildringen af denna angenäma vistelseort alstrar dock ett visst slags beklämdbet, ej olika den som frambringas af dammet och den larmande musiken på operabalerna i Paris. Menniskorna Ha alltid ett mer eller mindre medvetet förakt för det, som är till blott såsom medel för deras njutving, och när kulturer blifvit gjord till ett. .medel för njutningen, väcker den en hemlig misstänksamhet mot ig. Det är detta, som blifvit uppenbart ge-. nom den nuvarande situationen, efter det att edan dansk-tyska kriget 1864 hade utgjort oledningen. Den närvarande politiska situationen har skapats af en man, för hvilken kulturen helt visst också endast är ett medel, men icke ett medel till njutning. I stället användes kuluren af honom som ett redskap för en våldsamt kring sig gripande sjelfviskhets syften, men denna egjelfviskhet har förmått sätta nästan ofsttligt starka arbetskrafterirörelse. Under verldsexpositionen i Paris 1867 såg nan grefve Bismarck vid sitt besök hasta, atan att en gång se sig om, genom de afdelningar der konstens och industriens yppersta alster voro uppställda, till det rum, der den ofantliga stålkanonen från Krupps verkstad befann sig. Här stod han länge försjunken i tystnad, lät derpå gifva sig en ytterst nogorann förklaring öfver hvarje detalj och afägsnade sig derefter, alltjemt utan att kasta en blick på något annat föremål. Detta sätt att gå till väga är dock i alla all vida att föredraga framför det flacka nstämmandet i sedebudets maning, när man tysthet är ense med sig sjelf om att allt prat om pligter ej är annat än ett idealitiskt munväder. Den öppenhjertiga och kraftiga brutaliteten gör, när den har förruttnelsen till sin motsats, samma uppfriskande ntryck som åsynen af rått kött. .Tager man skärskådande de statsmän, som jemte poitiken alla syssla en smula med litteraturen, och som alla göra anspråk på att känna de deala makter, hvilkas makt de dock sakna nåde vilja och förmåga att göra gällande, så blir man grefve Bismarck tacksam deröre att han i förhållande till all denna tvetylighet är en klar, bestämd gestalt, utan näsot slags missvisning. Det gör nästan godt att höra, att han från sin-studenttid endast gjort sig känd för ett liderligt lefnadssätt och för sin färdighet i att tömma stora pokaler med ett slags blandning af port-r och shampagne, men att han aldrig skrifvit undersökningar om Homeros som Gladstone, aldrig författat dålig vers som lord Russel, ller pikanta samhällsromaner som Disraeli, Der hvilar liksom en kopparglans, ett ideali.etens reflexljus öfver den brandenburgska! rdelsmannens. hreda anletsdrag, när han i sin: andtvärnsuniform träder in i kretsen af sila lessa svampaktiga, halfidesla gestalter, Hen får betydelse som karrikaturbilden af den heros, på hvilken putiden väntar, och derigenom som en tidens läromästare, när han med viljekraftens cyniska patos utslungar sitt: Schlaget dis ganze Meute losl ty han utslungar det på en tid, då sjuka viljor äro ika allmänna som sjuk potates, Hvad den nuvarande situationen ställer oss klart för ögonen är detta: att mensklighetens stora intressen icke längre ega någon slagfärlig stridsmakt till silt förfogande, ooh att let vore en illasion att tro, att de ega någon skadan. Men just uti denna situationens skoningslösa tydlighet, son förebygger hvarje: nöjlighet af misstag, ligger dess undervisande ch styrkande makt. Ty när det står fast, utt idgerna numera i hela verlden icke Jängre I 18 någon tryggad fristad, så kan den cukilde ej fortfarande skjata ifrån sig det spöranålet, huruvida idgerna verkligen ha realitet, urovida den form menniskolifvet hittills vunit, ej i alla fall förorsakats just genom dem, amt huruvida den riktning, de maktegande iu tyckas vilja gilva åt den historiska utreckliogen, ej är absolut stridande mot detj ågallas ionersta väsen. Det styrkande kom-! ner att ligga deri, att der otvifvelaktigt till! ch med under fredliga förhållanden skallinryta en svärdtid och spjuttid, för mensk-; ighetens störa, allmängiltiga kraf, bvarunder i len enskilde omöjligen skall kunna undpå att: nse, att han är en stridaman med i flocken, tt der ställes en fordran till honom, och att jan för egen räkning har ett val att göra, Clarheten öfver det som bör väljas skall yt-! erligare skärpas derigenom, att många helt isst komma att göra ett val i Motsatt rikt-! ing. Reaktionens ekäliande hundar — die; anze Meuteo — skola helt visst Jössläppas j j i