Aftonbladet – 11 januari 1871, sida 3

den. Väsentligen skall det gå densamma, som det gick vår dauska Augustiförening, hvilken, som bekant, fick gehör för sina åsigter blott för att göra veterligt för hela verlden, att den ej hade några. Men saken skall dock denna gång aflöpa mindre teoretiskt och ojemförligt mindre ljudlöst. Må tankarne vara än så fattiga och synkretsen än så begränsad, så skall dock reaktionen i Europa alltid veta att göra sig gällande, ty den skall, medelbart eller omedelbart alltid ega ett ryggstöd i de härskaror af stela soldater, hvilka 82 ut som om de slukat den käpp, hvarmed man en gång pryglat dem. Der ligger dock ett framtidslöfte redan i den omständigheten, att Tyskland sjelft skall vara närmast att göra den bittraste erfarenheten, och att göra den djupt och starkt, när den jernhand, som nu hvilar tungt på Frankrike, begynuner att organisera Tyskland i dess inre på preussiskt maner. En tid skall komma, full af smärtsam besinning, då tyskarne klarligen skola inse, att det ingalunda var andens och sedighetens makter, som i denna strid vunno segern, och att den Tysklands enhet, som ernätts genom kampen, är den argaste parodi på deras ideala d:ömmar. Kommer på allvar den dagen, då de svarta och hvita färgerna svaja som segertecken i alla tyska byar, skola tyskarne sjelfve svårligen kunna värja sig för det intrycket, att det är likfärger, gom blifvit uthängda, och att utsmyckningen till sezerfesten tager sig ut som en begrafoingshögtid öfver det sannt menskliga. Det förbålier sig med det andliga som med saltet; de fleste kunna bjelpa sig med ganska litet och märka under det dagliga bru ket knappast att de behöfva det; men har förrådet en gång blifvit fullständigt uttömdt, då höjes ett skri af förtviflan, Den nuvarande situationen har den betydelsen, att den skall alstra en så smärtsem erfarenhet, att ett dylikt skri omsider kommer att låta sig höras. Men ju mera orätten utbreder sig, ja gräsligare det våld är, som föröfvas, desto snabbare skola folken lära sig att inse, att ifvets högsta lag blifvit af de maktegande på ett fegt sätt trampad under fötterna. Då skali ögonblicket snart vara inne för folken att återvinna sig sjelfva genom strider och brytningar, hvilka säkerligen skola blifva ännu större än de vi under de senaste månaderna haft att bevitna. Och likeom solkulan kan visa sin fantsstiskt glödarde spegelbild ihorizontens dunster, långt ipzan den gått upp på himmelen, så kunde det ju hända, att lenna märkliga vendiska gudfruktighet, denna underliga, af öfverstar förkunnade protestacism endast är vrångbilden af en andlig erarenhet, som skall komms. Och kommer så en gång den agörande stund, som ou höljen ett ogenomträngligt mörker, då den listiske Don Juan, som eftertraktar,ick bor, utan provinser, vid ett verldshis stengästabud nedstörtar i afgrunden, då k let ju bända att Tyskland beslutsarmt stade sin Sganarellkap; åt ädla typen Dö tanke. skådande blick som alltid fannits bo skall då lära dem att inse, att m s. ens högsta uppgifter blifvit förda ett steg ramåt utanför Tyskland, och de skola djupt vöja sig för den pro:etiska klarsynthet, som öjer sig i Luthers orå: Im Norden ist ein Räckhaltspunkt I