Aftonbladet – 11 januari 1871, sida 3

DANMARK. En korrespondent till norska Åftenbladet lemnar i ett bref, dateradt Kjöbenbavn den 3 Januari, följande redogörelse för Danmarks ställning under förlidet års politiska förvecklingar: Innan det stora kriget mellan Frankrike och Preussen började efter att ba hotat i icke mindre än fyra år, voro säkerligen de flesta temligen säkra på, att Danmark oundvikligen skulle blifva indraget dernti såsom den förstnämnda maktens bundeförvandt, och det hade ja äfven på riksdagen öppet uitalats — och det af sjelfva krigsministern, general Rasslöff — att meningen med den nya armeorganisstionen var stt skapa en kraftig liten hjelohär åt den stormakt, af hvilkens öde — så trodde man ätminstone på den tiden — Danmarks framtid berodde, Derföre befarade man också under början af kriget, att Preussen i förkänslan af Danmarks anslutning till dess motståndare skuile på ett eller annat sätt försäkra sig mot ett möjligt anfall i ryggen. Detta kunde ju ske genor, att antingen besätta Jylland eller Kizoephavn. På det icke ett sådant öfverfell skulla komma oväntadt, patrullerades hvar untt med båtar längs de sjelandska kusteröa, under det våra pansarskepp på samma gång utrustades (ett af dem på cn enda natt) och de trupper som Jegat i läger vid Hald i Jy)land för att fortsätta öfningarne förlades till :gränsen vid Koldiog, Emellertid tycktes en sådan tanke vara främmande för Preussen, eller också saknade det disponibla krafter till dess utförande. Vare härmed huru zom helst, det lemnade Denmerk i fred men sände dock den bekante f. d. ötverpregidenten i bertisdömena, baron Scheel-Plessen, i en bemig mission till konvng Kristian IX, som den 20 Joli mötiog honom på slottet Fredensborg. Hvad sfeigten var med denvua rnission är ännu en hemlighet, men i väl nnderrättade kretsar antages, stt det-utgjorde en fortsättning af de underbåstlinggr; fom förts mellan konuogen af Priussem eeh en of vär konungs bröder, hvilken vid krigets utbrott uppehöll sig i Hms, der kopung Wilhelm också befann sig. Då ungefär Samtidigt härmed frå. gan om Danmarka ställning under kriget kom före i statsrädet, visade det, rig att de flesta ar ministrarne voro böjde för ett aktivt del tagande i kriget på fransk side, en tsnke som emellertid fann det starkaste motstånd hos konungen, hvilken deroti understöddes af konseljpresidenten, gretve Holstein-Holsteinborg, och af justitieministern Krisger, som redan då befarade, Btt Preussen skulle vå segerrikt ur striden, I de följande statsrådemätepa visade sig dock Krieger mera böjd att gifva efter, men konungen, som nu också blifvit föremål för stark pression från Engjands och Rysslands sida, höll af all mekt igen. Då var det hertigen af Cadore, bittills iranskt sändstud i Möachen, onlände för att -— så förmodade man — erbjuda Danmark en allians. Det visade sig emellertid, att han saknade officiella kreditiver, och man kunde -— lyckligtvis — icke offcielt underhandla med honom. Sedan han aflagt ett formelt besök hos utrikesministern, baron. Bosenörn Lehn, uppdrog regeringen derföre åt den nyss afgångna utrikesministern, grefve Frijs Frijsenborg, att underhandlia med honom: Dessa två hade också ett par möten, vid hvilka det visade sig, att hertigen i en alltför kännbar grad var i saknad af iostruktioner för att det kunde blifva fråga om en allians, före hvilkens ingående Danmark natnrligtvis mäste fordra afsändandet af en större fransk styrka, som i försniog med danska hären kunde operora från Jylland eller längs östersjökusterna. Midt under dessa förhandlingar i början af Augusti utbröt kriget, och de betydande nederlag som fransmännen straxt ledo afkylde till den grad danska regeringens mod, att hon på det skyndsammaste afbröt alla underhandlingar — både direkta och indirekta — med hertigen af Cadoro. Han måste resa bem med oförrättadt ärende, och få dagar derefter utfärlede Danmark sin neutralitetgförkläring, öfver Bvilkeas upprättböllartös fd.