Aftonbladet – 10 januari 1871, sida 3

, dana banors mindre anläggningsoch trafik kostnad, så tyckes deremot numera detta ämnes vidrörande åstadkomma ett och annat utbrott af nästan feberaktig ömtålighet. Utan att värmare vidröra orsakerna härtill, ebura de ej skulle vara så svåra att påpeka, torde I det förtjena antecknas, att den ifrågavarande artikeln i Framtiden medfört en verkan af det senare slaget. Artikelns författare bar Inemligen med anledning deraf blifvit hedrad med ett anfall, som utan öfverårift kan kallas ilsket, af den bekante korresponderten till Göteborgs-Posten, som kallar sig Göran. Det som hufvudsakligen karakteriserar arten af detta anfall är, att deri ingåltnda redogöres för artikelns i Framtiden innehåll; den har egentligen begagnats såsom uppslag till åtskilliga insinuationer emot författarens offentliga karakter, med utsättande af hela namnet, ehuru artikeln endast var undertecknad med iritialbokstäfver. Detta anfall blef derefter, sannolikt i följd af någon påtryckning, intaget jemväl i den numera upphörda tidningen Stockholms-Posten för den 25 November, likaledes utan något slsgs redogörelse för innehållet af artikeln i Framtiden — ett förfarande, som i sin mån vitnar om en egen sorts ridderlighet hos den som förestått rfedaktionen at SteckholmsPosten. Då nu enhvar som har tillfälle att läsa artikeln i Framtiden genast inser beskaffenheten af brefskrifvaren Görans anfall i hvad detsamma vidrör nämnda artikels innehåll, bade jag med afseende jemväl på nämnde Korrespondents kända för att ej säga förut ökända karakter hvad eanningskärlek beträffar i början icke ämnat svara något på detta anfall. Min uppmärksamhet har emellertid blifvit fästad derpå, att den ifrågavarande Göran derjemte blifvit troligen framskickad med ett par andra påståenden som icke höra till nämnda artikel, men hvilka någon letat fram åt honom ur en af de längesedan förflatna riksdagarnes förbandlingar inom statsutskottet, och hvilka nu, om delemnades utan svar, naturligt nog skulle föranleda dem, som icke sjelfve kunna närmare undersöka förhållandet, att sätta tro till den ifrågavarande brefskrifvareps iosipuationer att jag farit med okunnighet, Det är derföre jag anbåller att genom ert blad få lemna en upplysning om dessa förhållanden, då tillfälle dertill ej mer finnes genom Stockholms-Posten. Uti artikeln i Framtiden finnes omförmäldt att regeringen vid 1853 års riksdag på grund af, såsom det åberopades, sakkunnige mäns undersökniog och utlåtande, uppgat 500.000 rdr rmt (eller 333.333 rdr 16 sk. Md såsom det pris hvartill jernvägar i medeltal bär i landet kunde byggas, och det snmärktes mot den tidens regeriog såsom något ovanligt och enstaka i vår förvaltnings bistoria samt stridande mot grundlagen, att då hr Ericson, såsom ett bland vilkoren tör sitt åtagande att DIOR jernvägarne, fordrade ett anslag af 750,000 rdr pr mil i medeltal, så tog regeriogen detta för godt utan att deröfver höra några vederbörande, icke ens de komiterade, få hvilkas utlåtande 1853 års framgtällnipg om den lägre summan var grundad. Nu bar Göran, utan att anföra hvad härom fiones yttradt i sjelfva artikeln, i stället velst deråt gifva färgen af ett anfall på br Ericson, ty han kailar det en försåtlig uppgifto, och anmärker såsom ett förtligande hos artikelns författare, att det lägre priset icke var uppgifvet af frih. Ericson, och att denne ej haft del deri. Uti artikeln i Framtiden är dock upplyst och sär: kildt framhållet att hr Ericzon, då han af konung Oscar anmodades, aldrig hade haft befattning med någon jernväg, och deraf framgår tydligt pog, att ban ej heller år 1853, som var tre år förut, kunnat vara med om det föregående kostnadsförs!aget; detsamma visade sig ock i ejelfva anmärkningen deröfver att vederbörande, de komiterade, som hade gjort detta förslag, aldrig blefvo hörda öfver hr Ericsons. Göran bar vidare sökt förtaga verkan af den i Framtiden gjorda anmärkningen dermed, att general Akrell (som hade varit ordförande bland de sakkunnige mänv, hvilka föranledde 1853 års omtälade förslag) derjemte hade upplyst, att jernvägarne i utlandet kostade ända till 1.050,000 rdr,. Detta kan väl vars, men det går ej mycket väl ihop med den andra beräkningen, då det förra gäller banor med dubbla spår, och då man dertill besippar hura mycket dyrare expropriationskostnaden är i utlandet, äfvensom en apnan omständighet, hvilken här gällan beaktas, nemligen den betydligt större dyrheten af banvallens anläggningskostnad vid en lutning af blott I på 200, som är maximum på de större tyska och franska jernvägarna, än med 1 på 100, emedan det förstnämnda förhållandet medför ojemförligt kostbarare dels genomskärningar, dels fyllvingar. Göran framhåller äfven sjelf att är Ericson i ett anförande vid 1860 års riksdag yttrat, att han först år 1855 erhöll K. M:ts uppdrag att vara chef för statens jernvägsbyggpader, och d-;förinnan icke haft den ringaste kännedom om de för ifrågavarande avläggningar tillkomna förslager eller beräkningar. Detta förtjenar antecknas såsom en bekräftelse på hvad i Framtidsartikeln blifvit anfördt derom att hr E. icke förut haft någon kännedom om jervägsbyggnader. Ty buru skulle det apnpars varit tänkbart att han icke haft riogaste kännedom om komiterades förslag? Man frågar sig till och med huru det var möjligt att hr Es åtog sig en så ansvarsfull betattning, och dertill begärde oinskränkt maktfullkomlighet, utan att förut hafva det ringaste, bekymrat sig att taga kännedom om redan gjorde förslager eller kostnadsberäkniogar. Göran tyckes icke hafva märkt, att han sålonda genom framdragandet af nyssnämnda citation uttalat emot hr Eric