Aftonbladet – 10 januari 1871, sida 3

handlingar, men det citerade styckets frames dragande bevisar på samma gång, att Göran icke sjelf förstått det minsta af den ifrågavarande sakeit. Det citerade yttrandet af friberra Ericson var pemligen i sjelfva verket blott ett fintligt hocus pocuss, hvarmed han vid detta likasom nägra andra tillfällen (t. ex. vid det famösa föredraget i De la Croix salong om sammanbindningsbanan) väl förstod ått slå dunster i ögonen på de profana och som äfven synes hafva gjort sin behöriga verkan på Göran, Ingenting kunde vara mer? påtagligt än den slutsats som i det citerade stycket förekommer om lokomotivets nödvändiga tyngd vid ökad bastighet, i fall nemligen alla faktorer i räkningen antagas oförändrade; och reflexionen hos den som läger utan vidare eftertanka måste då blifva, att ett påstående sådant som det anmärkta om motståndets förhållande ungefär som qdvadraten af hastighetem icke bevisar annat än okunnighet och en klandervärd framfuosighet hos den sorii framställt detsamma. Anvorlunda förhåller det sig vid närmare granskniög. Det är nemligen väl bekant för alla som rest på jernvägar, att på de blandade tågen med cirka 2!2 mils medelbastighet i timman, kan ett lokomotiv stundom medföra ända till några och trettio passagerarevagnar eller åtminstone godsvagnar; hvaremot snälltågen, med 3!2 mils medelhastighet vanligen blott medföra fyra till fem passagerareiemta en postoch en å två bagagevagnar. Orsaken härtill är helt enkelt, att lokomotivet för snälltågen, oaktadt med samma maskinkraft, såsom regel icke förmår draga fram ett mycket större antal vagnar i förhållande till de biandade tåger, än här är angifvet. Häruti lär också den enkla förklaringen ligga till det kända faktum, att man icke ansett sig böra i snälltågen tillsätta vagnar för tredje klassens passagerare, eburu förmånligt detta annars skulle vara för rörelsen i ekonomiskt hänseende genom trafikens ökande; och ändock händer det icke sällan, såsom hvar och en kunnat bevitna, att, när ett antal flere vagnar än vanligt måst tillsättas på snälltågen, slira drifbjulen på lokomotivet ganska betydligt vid lutningar uppföre, ehuru dessa ej atgöra mer än 1 på 100 på statsbanorna. Det uppeifra förbållandet står således i trots af hr Ericsons fintliga argument fast i hufvudsaken, oaktadt det icke kan bevisas genom en matematisk formel, utan till en del beror på flere medverkande orsaker, såsom ojemnheter i banan, stark moteller sidvind, friktionen i kurver, 0. 8. v., hvilket allt ökar motståndet i långt större proportion än hastighetens. Ett ytterligare bevis för den approximativa riktigheten af det i frågavarande påståendet kan hemtasifrån ingepiörföreningens förhandlingar för år 1870, för kort tid sedan utgifna af trycket. Man finner der, bland de frågor som ingeviörföreningen afbandlat, en om den fasta och rörliga materielsn på våra jernvägar, och bland andra yttranden ötver denna fråga ett på sidorna 25, 26 af kapten Carlsund, som rörande hastigheten på jernvägarne yttrat följande: Slatligen några ord rörande hastigheten på våra jernbanor, dervid endast afses stambanorna. Talaren trodde att man gjort orätt i att så mycket fästa sig vid allmänhetens skrik på en snabb befordran medelst. jernvägarne. Hastigheten är bestämdt större än hvad behotvet kräfver och ;man bör betänka, att underhållskostneden af banorna och materielen stiger som qvadraten eller nära nog kuben på hastigheten, Om en så stor hastighet varit pöd,vändig, bade det varit bättre att inskränka tiden vid stationernan. Det torde ej anses olämpligt att anmärka, att då Göran skrifvit från Stockholm till Göteborgsposten, och således lärer bo i Stockholm, så hade ban haft genare väg att vända sig med sina anmärkningar till mig persopligen, som icke är svår att träffa, och hade då kunnat få de bär lempade upplysningarne genast; men han bade då — det är sannt, icke för denna gången fått tillfälle krydda sin korrespondens med den sauce piquante af det slags pergonliga insinuationer, som synes utgöra en nödvändig beståndsdel i vilkoren för den utmärkelse -nämnde br Göran skördar af denna brefvexliog. Till det slaget hör ock en i samma bref förekommande insiovation om motsägelse hos undertecknad, bestående deruti, att jag uppgifves hafva teckpat nig för aktier i Krylbo — Norbergsbanan, och dervid fästat det uttryckliga vilkoret att nämnde bara skal! byggas med samma spårvidd som statsbanornas, d. v. e bredspårig. Häraf är så mycket sannt, att jag vid ett bolagemöte i Gestriklanå i början af sommaren sist). år jemte åtskillige andre peraoner tecknat några aktier invämnda bara, och gjorde det bufvudsakligen derföre att inbjudvingen, såvidt jag fattat rätt, afsåg stt åstadkomma densamma utan att begära någon uppoffring af staten. Detär äfven sappt att uti inbjudnvirgen pämndes en bredspårig bana, men deremot icke sannt att något förbehåll i det afseendet gjordes af mig; det var någon annan som bade ansett angeläget att utsätta detta, ipnan jag hade sett listan; jag tilltror mig ej heller att afgöra huruvida trafiken på nämnda bana möjligen blir så stor, att en 5 fots bana der är fördelaktigare, men jag föreställer mig, att om riksdagen skulle besluta den norra banan smalspårig, så torde bolaget Krylbo Moberg rätta sig derefter. Z. J. Hierta. or nn nn Rättegångsech Pollssaker. Egendomlig rättstvist. Någon af dagarne i Juni månad 1868 infann gig grosshandlaren Edv. Josephson å handelshusets Collijn Tjulander kon RA Aa AK NW Mo mn lina af.