Ett genmäle rörande jernvägsfrågan. Till redaktören af Aftonbladet! Uti Novemberhäftet af tidskriften Framtiden finnes införd en artikel med öfverskriit: Om vilkoren för jernvägsbyggnadernas fortsättande och jernvägarnas framtid i Sverigs. Utgångspunkten för denna lilla afbandling innefattades i den frågan, om Sverige nödvändigt skall vara det enda land, der jernvägar ej kunna åstadkommas utan uppoffringar af det allmänna (det vill säga af staten), och artikelns syftemål var att söka visa, att detta åstadkommanrde icke är omöjligt med ett hushållsaktigsre byggnadssätt än det som egt rum å statens jernvägar. I sammanhang härmed vidrördes ock tvistefrågan om den olika kostnaden af smalspåriga och bredspåriga banor, om deras relativa trafikeringsförmåga, och såeom ett upplysande bidrag till besvarandet af sistnämnda fråga aftrycktes i öfversättning ett protokoll, hållet i England i närvaro af en stor mängd ingeniörer från olika länder öfver anstälda försök på en bana i Wales af endast två fots spårvidd, utvisande ett så märkvärdigt resultat af trafikeringsförmåga äfven med en så ringa spårvidd, att de närvarande ingeniörerna deraf föranleddes till det gemensamma omdöreet, att en spårvidd af tre fot, med begagnande af samma slags lokomotiv som på den försökta banan, skulle vara fullt tillräcklig för en medeltrafik vida större än på våra svenska statsbanor och med bespariog af omkring en tredjedel i-köstnaden. Jag vet icke om ni lagt märke till, hr redaktör, att medan för ett tiotal af år sedan hvarje framställving, hvari smalspåriga banor förordades för hushållningens skull, af de maktegande i detta ämne bemöttes såsom ett slags fix id, med ett förpämt förakt äfven för de resultater söm erfarenheten redan då hade lagt i dagen åvgående fördelen åf några åt