Aftonbladet – 10 januari 1871, sida 3

s från Sedan, om förbundsarmens eröfrande i marsch, om huset Burnside, om mötet med Jules Favre m. m., återkommo vi ånyo till -) Paris ockuperande, ty det var kanslerns käpphäst. Det är endast i Paris,, yttrade hr von Bismarck med tonvigt, som freden kan undertecknas.n : Med hvem då?, vågade jag fråga,det förefaller mig svårt för försvarsregeringen, hvars program är så skarpt utstakadt, att kunna gå jn på underhandlingar med landafträdelser till bas.. Nåväl, vi skola besätta Paris och hela Frankrike så länge det är af nöden och vi skola vänta tilldess landet rekonstruerat sig; till sluts skola vi få fatt i en regering att underhandla med, vore det också en RoI bert Macaires. Hutvudsaken för oss är att I sluta fred på de vilkor vi med all rättvisa fordra samt att erhålla pålitliga garantier I för fredsfördragets uppfyllande. :Resten bry vi oss litet om. Och för öfrigt, hvem säger osg att kejsaren icke återkommer — eller åtminstone hans dynasti? Hvad kan FrankTrike förebrå honom? Att ha blifvit besegdets lifligaste önskningar: eröfrandet af Rhein?... Jag skulle ej bli förvånad om landets majoritet återkallade honom.... Petit bonhomme vit encore! tillade den ädle grefven med ett af dessa plumpa skratt, hvarmed han brukar beledsaga sina förfärande Toch tysta förbehåll i tanken. Han fortsatte, Hatzfeld: Apropos! Jag har mottagit en depesch: han kommer i morgon.n Meningen med de sista orden insåg jag ej genast. Sedermera, då jag erför general Boyers ankomst till Versailles och hans möten med hr von Bismarck, blef jag säker på att de afsågo Bazaines utskickade, mannen som tjenade till förmedlingslänk i den intrig, som var spunnen i Metz, Hastings och Versailles. Jag trodde mig böra tillägga, att i min tanke man ej genom annexionen af Elsass och Lothringen kunde hoppas på en varaktig fred. I alla händelser, svarade hr von Bismarck högdraget, sär det konungens vilja... För öfrigt kan ej freden, hur än vilkoren uppgöras, bli annat än en vapenhvila; Frankrike är allttör fåfängt att kunna förlåta oss för de nederlag vi tillfogat det. Samtyckte vii morgon dag till att utrymma dess territorium utan att fordra skadestånd, skulle dess egenkärlek lika litet lida detta, utan det skulle kasta öfver oss ett nytt krig så snart det förmådde. Följaktligen bör vår politik, såväl i Tysklands som i hela Europas intresse, hafva till mål att så mycket som möjligt förej blir i stård att på länge störa den allmänna freden;n Dessa en obarmhertig logiks ord, ksllt fremkastade, åstadkommo en frossbrytning hos mig. I detta ögonblick tyckte jag mig läsa i ödets bok den dom, som utan vädjan fällde Frankrike. Det uppstod en stunds hemsk tystnad och jag vågade mig litet rädd fram med detta inkast: Ni sätter alltid konungens vilja främst, br grefve, och dock skall Europa alltid i er se den högste skiljomannen i detta krig. Genom att zå döma skulle Europa bedraga sig; men jag tror att det är blott i Frankrike man dömer så lättvindigt. Detta odisciplinerade folk, vavt vid att vara lekboll ät politiska äfveotyrare, kan ej fatta vår vördvad för monarkien, vår orgapisation, fastheten hos vår hierarkiska skala. Hos oss, monsieur, finns det iogen annan suverän vilja än konungens; konungen ensam vill, emedan han ensam har rättigheten att vilja. Hur högt ställd jag än är, så är jag dock blott verktyget för hans politiska vilja, liksom generalerna äro verktygen för hans militäriska vilja. När Havs Majestät framställer en tanke, är det min skyldighet att föreslå medlen för dess utförande och min ära består uti att någon gång lyckas i denna uppgift. För öfrigt är i detta ögonblick min verksambet absolut underordnad armebefälhafvarnes ... hvilka ej alltid äro af samma tanke som jag.. von Bismarck, som mycket klent sekundenanten och mig, bade expedierat sin fjerde vidare omsorg, yttrade han: har derför gifvit befallning att skaffa er en bostad. 1 morgon skall jag göra hvad jag kan för att: hos de militära myndigheterna frka ett lejdebref åt er så fort som möjigt. NV Ett åkdon stod utanför porten. Oswald stod vid fotsteget medan mina saker lades i åkdonet; äfven han: hade uvdergått förhör, nemmiligen af hans exellens folk. Fem minuter senare stannade vagnen vid nir 18 rue. Monotbauron, der rum voro beställda för en person af distinctiono; Ortill husegaren: en betydande person. Hans exeeltens har talat med honom i tre timmar och han har gifvit mig tjuga franes... Ah, hvad min storhet krympte betydligt lihop vid denna rekommendation! J Ett genmäle rörande jernvägsfrågan. Till redaktören af Aftonbladet! Uti Novemberhäftet af tidskriften Framtiden finnes införd en artikel med öfverskriit: IT Om vilkoren för jernvägsbyggnadernas fortsättanda neåh irivinigar9mas framtid i Nneriga — TTt. l Irad under sitt bemödande att uppfylla lanvändande sig till sin brorson och hr von. minska och att ruinera Frankrike, så att det! ammanvaron räckte i tre timmar och hr rades af sin brorson, sin sekreterare, löjtbutelj. Jag anpböll att få aflägsna mig. Hr: von Bismarck följde mig ända till dörren och i det han öfverlemnade mig åt sin brorsons Det är svårt att få logis i Versailles, jag ! ; donnansen, som följt mig dit, sade afsides SPassa bra upp på den der herrn, det är!