Aftonbladet – 9 januari 1871, sida 2

ning, som utgifves, är betalning för den vara som erhålles och huru stor del åter, som går till staten såsom skett, gör att med afseende å de indirekta skatternas lindrande och nedsättande påtryckningen från de skattdragandes sida för vinnande af skattelindringar icke blir så stark, som om frågan rörde direkta skatter. Hade man vid nu ifrågavarande tillfälle sökt afhjelpa statens finansnöd genom ökad direkt bevillning, skulle det för ingen del behöft befaras, att densamma kommit att fortfara ett enda ögonblick längre än behofvet oundgängligen kräfde. Nu deremot, då fråga är om indirekta skatter, är det mycket att frukta, att man på många håll kan finnas benägen att glömma förhöjningarnes tillkomst såsom en nödfallsutväg och att söka fortfarande bibehålla dem för att fiona medel till ökade anslag. Så gick det åtminstone vanligen under våra gamla representativa former, hvarföre man också mäste betrakta det såsom en verklig pröfvosten på den nya nationalrepresentationens förmåga att värna det skattdragande folkets intressen, om riksdagen nu bibehåller eller afskaffar de skatteförhöjningar, om hvilka vi talst, sedan de icke längre äro för statens oundgängliga behof erforderliga. WIRESRRA TIERRA