Aftonbladet – 9 januari 1871, sida 2

WIRESRRA TIERRA I våra dagar, då trots allt hvad en stigande upplysning och förbättrade kommunikationer gjort för att närma folken till hvarandra, kriget rasar mellan två af Europas förnämsta kulturfolk på ett sätt värdigt barbariets tider, då man från den ensidigt nationella riktningens förkämpar får höra patriotismen sättas öfver menniskokärleken, ideen om brödraskap mellan folken hånas och blotta sjelfuppehållelsedriften, kampen om tillvarvn, uppställas såsom den högsta lagen för nationeraas inbördes förhållande, mäste det för hvarje vän af framåtskridande vara glädjande att se från den kyrkliga auktoritetstron frigjorda religiösa samfund gå främst i striden för den ädlaste sak — den allmänna fredens. Följande nyhet bör derföre icke sakpa intresse äfven för svenska läsare. Zukunft berättar nemligen, att hr Schäfer, predikant i den frireligiösar församlingen i Berlin, den I dennes höll ett föredrag öfver följande för afionens möte till diskussion uppställda teser: 1. Patriotismen eller kärleken till fädernesland och landsmän är en dygd som är naturkraftigare, men i sedligt hänseende står lägre än humanismen eller den allmänna menniskokärleken. Dertöre kar patriotismen endast så till vida göra anspråk på sedligt berättigande som den icke strider mot humanismens princip. 2. Såsom särdeles iobuman och förderflig mäste vi betrakta det gängse patriotistisktdiplomatiska åskådningssättet, att en nation endast måste vara betänkt på sin egen fördel och kan grunda sin lycka på andra nationers olycka. Ty folkens intressen äro förenade med hvarandra (solidariska), icke skilda trån hvarsndra. 3. Fröen till den falska patriotismen utsås till följd af menniskornas naturliga trångsinthet och sjelfviskhet förnämligast genom uppfostran i skolan och kyrkan ide fäderneärfda regeringssystemens förmenta intresse, i det man på mångahanda sätt fördurklar historiong fakta och utvecklingslag, i det man genom religionen mera fördystrar än upplyser känslan och förståndet, och i det man isynnerhet nvärer den föreställnisgen att den egna nationen i sedligt hänseende är bättre äv de andra. 4. Enligt mensklighetens utvecklingslag upplöser sig patriotismen mer och mer i humanism, i dei folken mer och mer lära uppskatta och komplettera hvarandras egendomligheter, i det de genom förvaltningsoch skaltereformer möjliggöra ett större mnärmande och sammansmältning, internationel flyttniogsrätt och i det de skaffa en folkre. presentation för de gemenssmwma intressena. Vidare fäster samma tidning sina läsares uppmärksamhat derpå, att hr Schäfer i sam-! ipanhang med de af honom framställda och i tryck utgifoa grondsatserna för fri-religiösa församlingsr med det första ämnar öppna en serie af föredrag öfver en religiös reform på grundvalen af den nya verldsåskådninged, och anmärker, att en hver som intresserar sig för en djupare och raera allmänt spridd religiös bildoivg och en allvarlig vetenskaplig utredning at vår tids stora frågor icke blott skall få tillfälle att åböra utan äfven yttra sig uti dessa vetenskapliga aftonsamankomster. Om de af preussarne i Rouen tagna och sänkta engelska fartygen innehåller Times följanda af de tagna fartygens befälhafvare afgifna berättelser : Herr William Miogay, kapten på fartyget Sylpb, samt kaptenen på Alice, båda från Sanderland, ha afgifvit utförliga berättelser om de omständigheter, under hvilka fartygen togos. Af deras uppgifter vill det synas, att en fransk kanonbåt, som gick uppför Seinefloden, fick sigte på ett preussiskt detachement, som tägade fram utåt stränderna, sköt på det, och dödade 150 man. Detta förorsakade någon uppståndelse bland preussarne, och det var utan tvifvel för att lägga hinder i vägen för kanonbåtens rörelser på floden som preussarne beslöto att uppoffra de engelska fartygen. Det sätt, hvarpå tyskarne togo Sylph i besittning, beskrifves af br Mingay sålunda: Sylph befann sig på lördagen i Rouen på floden, då ett detachement at 30 eiler 40 preussiska soldater, anförda af en officer,