Aftonbladet – 9 januari 1871, sida 2

Bede endast böjde på hufvudet. Han andades kort och hastigt. O, min Gud! sade mr Greatorex med skälfvande läppar, i det han sjönk ned på en sto och dolde sitt ansigte i händerna. Men Gud: namn missbrukades ej som ett utrop af förvåniog, det tycktes snarare innebära en bör om misskund. Hvyad kunde vara orsaken? frågade har efter ett uppehåll, i det han åter höjde sit hufvud. Det vore rättast att omtala allt från början.sade Bede, ni skall då — Naturligtvis,, afbröt mr Greatorex. Börje från början. Bede steg upp och gick fram till elden med armbågen stödd emot spiselkanten och halft bortvänd ifrån fadren började han sir berättelse, han tycktes ej vilja se det plågsamma intryck som afspeglade sig i fadrens vanligen så lugna ansigte. Han doideingenting; beskref sin ankomst och sitt möte med kusinen, hura han lemnat honom efter en timme och lofvat återkomma dagen derpå, samt huru han blifvit väckt med budskap om Johns död. Han beskref rummets utseende efter upptäckten, den på Sy funna pistolen, brefvet på bordet. MSåvidt det var honom roöjligg, upprepade han vitnesförhöret inför coronern och det tycktes med så pinsam noggrannhet vara inskärpt i hans minne, att han troget kunde redogöra derför. Det kunde ju möjligen ha skett af vådan, yttrade mr Greatorex I en ton, fom om han önskat få sin förmodan besannad. Bede svarade icke. Jag glömde brefvet, Bede, jag glömde alldeles brefvet, fortfor mr Greatorex med en tung snck. . sHurua det än måtte ha tillgått; är det likväl synd och skam att gifva honom en