Aftonbladet – 9 januari 1871, sida 2

STUUKHULI den 9 Jan. 154. Den riksdag, hvilken om några dagar sammanträder, har att motse en framställning rörande landets finansiella ställning, väsentligen olika dem, som mött alla föregående riksdagar under det nya statsskicket. Redan första gången våra nya kamrar sammanträdde, sågo de sig nödsakade att höja beskattningen på de stora förbrukningsartiklarne kaffe, socker, tobak och bränvin, samt att dessatom pålägga en särskild tilläggsbevillning ander namn af vapenskatt. Denna sistnäranda behöfde visserligen icke mer än ett år bibehållas, men under de följande riksdagarne har det så föga kunnat blifva fråga om en itergång i afseende på de öfriga af 1867 års riksdag förhöjda skattebördornsa, att det ännu förlidet år, då likväl någon ljusning hade börjat förspörjas i landets ekonomiska ställning, var riksdagens stora problem att kunna undvika den ytterligare förhöjning af bränvinsskatten och den ökade bevillning, på hvilken den dåvarande finansministern trodde sig böra göra anspråk. Staten för 1871 reglerades också verkligen utan behof af några skatteförhöjningar; men detta resultat vanns endast derigenom, att man dels tog i anspråk diverse besparingar, synnerligast på 5:te hufvudtiteln, dels nedsatte åtskilliga af de äskade anslagen, och slutligen beräknade bränvinsbränningen till en större qvantitet än den som hade antagits af hr finansministern, hvilken, törskräckt öfver de föregående årens missräkniogar, hade förlorat allt förtroende till de medeltal för en längre följd aflår, med hvilka han förut under den tryckta ställningen hade hållit modet uppe hos sig sjelf och försökt att ingifva tillförsigt till framtiden äfven hos representationen. Nu hafva förhållandena förändrat sig. Den nye finansministern, hr statsrådet Wern, har den goda lyckan att kunna möta riksdagen utan att behöfva återkomma med det på senare år vanliga tillkännagifvandet om felslagna beräkningar och uppkomna brister. Tvärtom har han att anmäla, att för det senast förflatna året iokomsterna af två de vigtigaste titlarne, tullen och bränvinsbränningen, med högst betydliga belopp öfverstigit hvad som vid uppgörandet ar 1870 års stat påräknades. Sålunda hafva tullinkomsterna samt fyroch båkmedien, hvilka voro beräknade till sammanlagdt 14.650.000 rdr, i verkligheten uppgått till 16,575.981 rdr, hvilket lemnar ett öfverskott af 1,925,981 rdr. Bränvinsbränningen, beräknad till 14,000,000 kannor, har uppgått till 15,710.300,5 kannor, och skatteinkomsten, beräknad endast till 9,800,000 rdr, har följaktligen öfverstigit detta belopp med 1,197,210 rdr. Sammanlagdt hafva således tullen och bränvinsbränoningen inbringat för år 1870 ett belopp af 3,123,191 rmt utöfver hvad som varit af dessa inkomsttitlar påräknadt. Vi ha anledning antaga, att öfriga inkomster lemnat fullt ut de beräknade beloppen, samt en och annan till och med något öfverskott. Å andra sidan har lyftningen, i och för försvarsanstalterna, af lilla kreditivet medfört under 1870 en oparäknad utgift för riksgäldskontoret; men det lider icke något tvifvel att, det oaktadt, nämnde års finansförvaltning kommer att lemna ett icke obetydligt öfverskott till riksdagens förfogande. Hurodant resultatet skall blifva af det nu löpande finansåret kan naturligtvis icke med follkomlig vissbet förutsägas, enär ingen kan veta hvilka oförutsedda omständigheter, som kunna komma att derpå utöfva sitt inflytande. Men då erfarenheten gifvit vid handen att en god skörd och deraf -härflytande gynnsamma ekonomiska förhållanden ilandet vanligen verka på statsinkomsterna förnämligast under det följande året efter det, som lemnat den goda skörden, så har man anledning antaga, att de skattetitlar, som äro mest känsliga för inflytandet af den ekonomiska ställningen, nemligen tullinkomsterna och bränvinsbränvingsmedlen, skola under innevarande Ar stiga åtminsone till lika stora belopp, som ander nästlidet år. Till följd häraf, och då vid uppgörandet af 1871 års stat lades till srund samma beräkningar, som voro upptagna staten för 1870, har man alltså att motse, äfven för innevarande år, ett icke obetydligt 5fverskott utöfver de påräknade inkomstbeOppen. Emellertid torde hr finansministern, vid appgörande af det förslag till 1872 års budset, som om några dagar skail föreläggas riksdagen, väl icke ha vågat lägga det kända örhällandet 1870 och det med sannolikhet förmodade förhållandet under 1871 till grund för sina kalkyler. Sådana skördar som de, med hvilka landet varit välsignadt under de båda sistförflutna åren, höra till undantagen, och det skulle vara lika oriktigt att bygga sina beräkningar på ett eller annat exceptionelt gynnsamt år som. att till grund för dem aga förhållandena under missväxtår och dåiga konjunkturer i öfrigt. I ena fallet såvälj som i det andra torde man böra hålla sig ill dessa medeltal för en längre. följd af år, lem frih. af Ugglas länge. åberopade, men lem han slutligen började misstro. Man har ulltså, i vår tanke, all anledning att vid upptällandet af beräkningarne inrymma så mycet inflytande åt tanken på de förändrade .opjunkturerna, att man antager det vi lyfat oss ur nödårsbetrycket och återkommit ill normala förhållanden. . Om man således cke kan och bör förvänta, att de-för konunkturerna mera känsliga inkomstkällorna, nförseln af tullpligtiga varor och bränvinsränningen, skola flöda lika rikligt gom de jort förlidet år och som de sannolikt komma utt göra innevarande år, kan man dock med ågon trygghet antaga att de skola blifva Bede endast böjde på hufvudet. Han anlades kort och hastigt.