Aftonbladet – 9 januari 1871, sida 2

lem mot lätta spensar, för att möta temperaturrexlingen. Snart skulle vi också erfara huru nödvändig denna försigtighet var, ty vi hade knappt nträngt en kilometer i tunneln förrän termomeern visade 4 17? C., litet längre in hade vi 20, lerefter 23 och i midten af tunneln 4 29,50 gr. När det arbetas stiger värmen ända till 85. Ni kan sjelf finna huru känbar denna olikhet i .emperatur utanför och inuti tunneln skulle vara. Sedan vi på detta sätt tillryggalagt 6000 metres, måste vi stiga ur och tillryggalägga den öfriga vägen till fots. Det tjocka mörker, som här herrskade, var upplyst af de framför eller på sidan om sg gående arbetarnes lyktor. Vi kommo till bergväggen, som ännu skilde de båda afdelningarne från hvarandra. Eno öppning fanns likväl redan stor nog att räcka handen åt de på andra sidan stående arbetarne. Det var med en högtidlig stämning vi betraktade detta verk och tänkte på, bvilka ansträngningar af tanke och den ihärdigae verksamhet fordrats för att fullända detta tearbete. Spränghålen voro borrade på båda orna och det fattades ingenting mera än att adda och tända dem. Vi gingo tillbaka ungefår en balf kilometer för att afvakta sprängskottens aflossande. Vi svettades förfärligt. Scenen var storartad, en annan Vulcani smedja. De halfnakna arbetarne, med sotiga ansigten, stående tätt invid väggarna med lyktan i banden, gjorde i mörkret ett egendomligt intryck. KL straxt före ball 5 höres ett tordönslikt brakande: det är en mina som springer. Lufttrycket var så våldsamt, att på 500 metres afstånd alla lyktorna slockna och vi finna oss inhöljda i det tjockaste mörker. Nu höres ett nytt dån, en massa rök framtränger genom tunneln ända fram till oss. Vi känna ett svalkande drag, dock blott för några ögonblick: breschen är öppnad! Sedan vi förvissat oss om tt alla sprängskotten voro aflossade, gingo vi åter gången framåt. Det var ett högtidligt ögonblick. Man trängdes vid breschen för att komma igenom till andra sidan. Den förste som gick igenom den var Grattoni. Man måste bocka sig för-att ej stöta hufvudet i hvalfvet. Medan en del skyndade från Bardonneche-sidan åt Modane till, trängdes en annan del i riktningen mot Bardonneche. Huru många omfamningar, buru många handtryckningar! Det första ropet var: Lefve Italien! Lefve Victor Emanuell!v och orden återskallade genom tunneln. Det stora verket var efter ett arbete af 13 år och 40 dagar fulländadt och genom handlingens makt de klentrognas motsträfvighet besegrad. Deputerade, senatorer, vetenskapsmän, akademiker hade förklarat företaget outförbart; de försigtigare tviflade. Inemot kl. half 6 anträdde vi återfården till Bardonneche, alla betydligt trötta. KL. balf 7 sågo vi stjernhimmelen öfver oss. Hvilken herrlig änblick! Luften var klar och lugn som. jag knappast någonsin sett den. Vi hade tagit ett fyra och en halftimmas ångbad, och man kan lätt föreställa sig i hvilket tillstånd vi befunno oss. På återvägen funno vi oss i tunnelng stora afdelning åter inhöjljda i rök, som långsamt drog sig ut ät mynningen. KL. 7 egde en lysaöde bankett rum. Det föreföll oss som vi ej befunno oss bland de snötäckta Alperna, utan-i en af Trombettas eller Thompsons präktiga salar; anoördningårhe voro smakfulla, på blommor var öfverflöd, och ekläreringen praktfull. 120 gäster vöro inbjudna, en musikkår spelade under banketten och vid deserten föreslogos en mängd skålar. Först efter kl. 11 åtskildes sällskapet. Arbetena börjades i November 1857, det följande året utfördes en mängd. förarbeten. Kriget 1859 verkade ett afbrött, men 1860 upptogos arbetena med förnyad ifver, maskinerna blefvo alltjemt förbättrade, och under de senaste fyra åren gick arbetet med en beundransvärd raskhet. Den fulländade beskaffenbeten af de geodetiska instrumenterna har visat sig genom den noggrannhet, hvarmed tunnelns båda afdelningar mött hvarandra. Enligt generalstabens trigonometriska mätning, som blifvit antagen till bas, skulle tunneln blifva 12220 metres lång. Då 12216 metres Voro genomsprängda, trodde man sig säker, att genombrytningen inom kort skulle vara verkställd. Det vigade sig då likväl att ännu 20 metres återstodo, och att tunneln således egentligen är 12,236 metres lång. Af tunnelas 12,236 metres genomsprängdes 7079 från Bardonnöche och 5157 från Modane. Man tror att den 10 nästkommande Februari 1lokomotivet skall kunna genomfara tunneln i hela dess längd, ehuru att börja med endast för arbetets räkning. i 3.0 Som bekant är, har det varit starkt ifråga att Pius IX skulle lemna Rom för att slå ned sina bopålar i Tyskland: s-Genom en korrespondens från Rom af den 26 December, skrifven till Nene freie Presse, erhåller man ytterligare bekräfteise på tillvaron af denna plan. Korrespondenten skrifver: Ailltsedan den rission, för hvilken abbå Kozmian tjenade till redskap och som förmenas ha medfört ett resultat mellan Versailles och Vatikanen, har obestridligen -en betryckt sinnesstämning varit rådande bland de italienske liberale. Den hemlighetsfulla slöjan är nu sönderritven, den tröttsamma ovissheten antager bestämda former, och Roms öde inträder i ett nytt skifte, Det står nu utom allt tvifvel, att Pius IX förmedelst erkebiskopen af Posen, monsignor Ledochowsky har vändt sig till den blifvande tyske kejsaren, för att under Tysklands upp gående sols kraftigv strålar kunna förflytta sitt säte till Köln eller Fulda och der i full komlig säkerhet hopa nya svårigheter mot sitt fäderneslands frihet. Är man å ena sidan böjd för att, såsom den nyligen för det italienska parlamentet framlagda Gröna bokens tydligt visar; göra. katolikerna .vigtiga efter. gifter för att befrämja de storartaåde ansträngningarna för ett fruktansvärdt..krig, så vill man på den klerikalt romerska sidan tillskynda.det unga. konungariket Italien nya svårigheter och tillfoga det liberala partiet i alla länder ett afgörande slag genom att låta den äldrige påfven, hvilken man-beskrifver såsom fånge och botad ivsjelfva Rom, fly till Tyskland. De utomordentliga händelser, som inger de senaste månaderna timat i Europa och om hvilkas yttersta: följder vår filosofi cke kan ha någon -aning, tyckas änna ha örbehållit oss ganska många öfverraskningar. Vatikanen gör sig redan i ordning att drågp. vinst af dem och önskar frambesvärja en dy ik epok för påfvedömet som den, hvilken i let fjortonde århundradet (1309—1377) lät len romerske påfven hålla. till i Avignon. Vintern och resans besvärligheter äro sannos ikt de enda motiver, som för ögonblicket fhålla påfven ifrån att sätta denna väl nt Sä KA RATE AE ETEN ETEN — Kanske var det ursäktligt att de bäda vå, höfligt men enträget ansatte, mr GreaAumAnw mad funna KARA FF Ga ooh