Aftonbladet – 9 januari 1871, sida 2

En korrespondent till Neue Freie Presse ger nu en skildring af förloppet vid genomsprängningen af den sista smala skiljeväggen i Most OCenistuonela. Från Bardonneche, vid östra isgången till tunneln, skrifver han den 26 December: Kölden och den stora mängd snö, som dagen förut fallit i Tarin, hade afbållit ett antal af de inbjudna att vara närvarande här i det ögonblick, då den sista bergväggen skulle falla, som ännu skilde Mont-Cenis-tunnelns båda afdelningar. Så var dock ej förhållandet med mig, som brann af begär att vara tillstädes vid degna stora händelse. Kl. 5 i går på morgonen afreste vifrån bangården i Turin och anlände en god timma derefter till Susa. Nio vagnar, hvardera dragen af fyra hästar, stodo färdiga att föra de inbjudna gästerna vidare. Liksom i Turin, bade det äfven snöat här öfverallt i bergstrakten, dock gick allt lyckligt och väl. Från Susa afreste vi i. efter 7 och anlände hit kl half 1 på middagen. Kommendanten Grattoni väntade oss med ett stort antal af de vid företaget anställde tjenstemännen samt de öfriga inbjudna. 1300 metres öfver hafsytan funno vi här all upptänklig komfort som man gerna kan önska gig. En musikkår spelade konungsmarschen och en stor folkmassa väntade vid ingången till tunneln. Täget satte sig i gång, främst en dressin med den bland arbetarne bildade musikkåren, derefter två andra dressiner, så en tredje, inalles ungefär 100 personer. Vi hade aflagt våra vinterplagg och utbytt