Aftonbladet – 9 januari 1871, sida 2

gingo ombord på fartyget från ett bogserårgfartyg. Sylph hade lossat sin stenkolslast och höll på att taga in barlast. Besättniogen hade till sin egen olycka, såsom det sedermera visade sig, erhållit sin hyra. Den preussiska officern tilltalade kaptenen Ramsdale och styrmannen på en blandning af engelska och franska. Slående handen mot kajutruffen, sade han: Me must have your ship! (Mig måste ha ert fartyg!) Kapten Ramsdale pekade på flaggan och svarade: Ni skall icke ha mitt fartyg; det är ett engelskt fartyg. Den preussiske officern, hvars folk genast hade börjat afhugga ankartrossen, ropade: Mig icke fråga efter, om det är engelskt eller franskt eiler bolländskt eller norskt: mig behöfva det för att couler det i floden. Han upprepade flera gånger det franska ordet couler (sänka) och tillkännagaf sin afsigt att taga briggen, antiogen kaptenen tillät det eller ej. Under denna lifliga ordvexling rådde den yttersta villervalla ombord, då soldaterna började bugga hål i bottnen på fartyget. Kaptenen ropade till officern: Om ni behöfver mitt fartyg, så betala mig de 2000 , det är värdt. Ja, svarade officern, det skall jag göra. Han tog derpå fram ett tryckt formulär och, begärande penna och bläck, pekade han på ett blankt ställe deri och bad kaptenen fylla i det hvilket denne också gjorde. Formuläret tycktes vara en anvisning på den preussiska, regeringen. Under det att detta papper ifylides, försökte matroserna rädda vad de kunde af sina kläder och penningar, men utan synnerlig framgång, ty på mindre tid än tio minuter, sedan preussarne kommit ombord, blef besättningen jagad ned i en båt, som sköts ut från fartyget. En stor del af deras kläder var qvar ombord. Officern gick ombord på bogserfartyget och lät några soldater taga hand om Sylph; dessa firade ned den britiska flaggan (de hade förut befallt kaptenen att göra det, men han vägrade), trampade på henne och torkade af sina skodon på henne, dervid fällande några utlåtelser på tyska språket. De bogserade derefter fartyget nedåt floden. De sänkte det dock icke genast, utan först morgonen derpå, men sedan de druckit sig rusiga af fartygets förråd på spirituosa, tände de eld på det på några ställen. Kaptenen hade väl bekommit ett paprer, som utlofvade 2000 pund st. för hans fartyg. men matroserna fingo ingen ersättning för sina förloster. När de komwitiland i Rouen, vände de sig till dep britiske konpsulo, som begaf sig till de preussiska myndigheterna och protesterade. Han utverkade, att två ompibusvagnar snskaffades, i hvilka besättniogen afsändes till Dieppe. När de kommo tiil Colbec kl. mellan 12 och 1 på natten, hejdades de i den starka kölden med. tjock snö på maken af en trupp preussiska soldater, som befallde dem att stiga ur. Fällande bajonett mot dem och hojtande -befslide de sjömännen att lösa upp siva knyten. Styrmannen försäkrar bestämåt, att preussarne togo icke blott matrosernas tobak, utan äfven en del af deras kläder samt till och med deras penningar; han sjelf blef plundrad på kläder till flere pund sterlings värde och på sin sflönivg. De öfriga blefvo äfven plundrade. En clycklig sjöman, som tvangs att janga ned några bylten från vagnstaket åt prenssarne att undersöka, balksade, föll till marken ech skadade sig svårt i hufvudet. Han måste lemnas qvar i Colbec. Siotligen fingo de fortsätta sin resa. När de aokommo till Dieppe, bemötta konsuin och den engelske. presten dem mycket välvilligt och gaf dem 1 shilling hvardera att köpa middag för i Newhaven. Som de blifvit af preussarne pundrade på nästan allt hvad de egde, så hade de stackars karlarne ingenting att äta från det de anlände till Newhäven och till framkorssten till London. De förlorade således icke allenast sina platser, utan äfven sin hyra och sina kläder. Styrmancen på Alice — ett af de 6 fartyg, som biefvo sänkta den I December — berättar, att fartygen blefvo tagna på det mest pockande sätt och besättningarne satta i Jaad, der de måste i 11 eller 12 timmar vara utsatta för den skarpa kölden och regnet, som genomblötte dem. Dessa fartyg blefvo genast sänkta, men som de ej voro tillräckliga för att stänga passagen på floden till preussarnes fulla belåtenhet, togs derefter Sylph, och efter detta fartyg äfven Peragoo. En korrespoudent till Neue Freie Presse ger nu en skildring af förloppet vid genomsprängningen af den sista smala skiljeväggen i Most OCenistuonela. Från Bardonneche, vid östra ivgången till tunneln, skrifver han 2 — AP TNA. TR