Aftonbladet – 7 januari 1871, sida 3

lefnad varit en älskvärd och begåfvad qvinna och pu då hon visste döden ej vara långt aflägsen ifrån hepne, sökte hon att gå den til mötes som en senn kristen. Bede böjde sig ned och kysste henne, han liknade henne mera till utseendet än någon annan af hennes barn, Mäår ni bättre, min mor? Du vet, min vän, att det aldrig kan bli något bättre förjmig här i verlden, men jag plågas mindre i dag. Har du nyss anländt? Just nyss. Hvad har du att säga mig? Jag kan ej fatta att John är död. Då telegrammet anländei går morgon, var din far inne hos mig och de lemnade det åt honom, i annat fall hade han visst sökt fördölja underrättelsen för mig. Du vet, min älskliog, huru han vill spara mig hvarje bekymmer. Jag svimnade lå jag fick höra det, men säg mig, Bede, hans död måtte kommit ganska plösligt ? Jax Var det ett slaganfall? Jane, gå till ditt rum, din guvernant blir säkert missnöjd öfver din frånvaro. i Janes enda svar på denna tillsägelse var att klänga upp på soffkanten och rikta hela sin uppmärksamhet på Bede. Iogen i vår slägt har varit fallen för slag, — ej heller såg John ut för att vara detn, fortfor mrs Greatorex. oÅtt tänka det han skulle gå hädan före mig! Jane, mitt söta barn, du måste verkligen gå till miss Ford. Jag ville helst stanna här, farmor, och hörs om John. s Det är ej mycket att höra eller att berätta derom,, sade Bede, i det hans ord måhända lika mycket voro ämnade för modrens öron som den lilla flickans, Du får lof att lyda farmor, Jane, apbars måste jag sjeli föra ig till skölrummiet.s