Aftonbladet – 7 januari 1871, sida 3

Vogt saknade både historiska kunskaper och den historiska blick för händelsernas inre sammanhang och utveckling, som kunde ha satt honom i stånd att visa den inbördes inverkan mellan taktorerre i det offentliga lifvets utprägling, och han saknade tillika den psykologiska blicken för de egendomligheter 03 de ledande personligheterna, som voro bestämmande för deras offentliga uppträdande. I föreliggande häfte af hans anteckningar finner man derför hvarken någon enda ansats till en tidsbild eller något försök till en porträttskildring. Hvad de gifva är en noggrann redogörelse för enstaka händelser och situationer, och här ha de ett oskattbart värde gerom det osvikliga kännetecken på trovärdighet, som utmärker dem. I detta första häftes innebåll finnas flere stycken, som utvidga vår kunskap om händelserna i Norge under det första decenniet etter år 1814, t. ex. en utförlig redogörelse för sammanhanget med de trakasserier från Carl Johans sida, som förmådde grefve Wedel-Jarlsberg att redan år 1822 lemna det embete, han år 1814 hade öfvertagit såsom chef för finansdepartementet, och återgå till privatlifvet. Skildringen härom är iika litet smickrande för Carl Johans minne som beskrifningen öfver konungens misstrogna och öfverilade uppförande i anledning af en i sin obetydlighet rent af löjlig demonstration, för hvilken ett af en kringresande svensk skådespelaretrupp uppfördt teaterstycke den 4 Nov. 1827 hade varit föremål i Kristiania. Vidare må märkas redogörelsen för de förberedande arbetena till lagar rörande kommunalväsendet. —Mr-, CSN same ar UT AY NNE ee Vis int