Aftonbladet – 7 januari 1871, sida 2

blå ögonen blickade rätt fram och hon tycktes synbarligen söka återkalla något ur minnet. Jag erinrar mig nu, sade hon, jag kunde ej straxt påminna mig hvad jag hade för ärende till jernvägsstationen, der jag först mötte honom i söndags åtta dagar sedan. Mrs Hillman bor der nära intill och jag hade besökt henne emedan hon var sjuk. Det var i skymningen jag lemnade henne, några passagerare kommo just gående från stationen och jag dröjde ett ögonblick på tröskeln för att låta dem gå förbi. En af dem, som bar en blå påse, liknande dem som nyttjas af skrifvare, stannade för att fråga mig om han kunde få hyra ett rum der i huset för en vecka. Jag förmodar han trodde att jag bodde der. Han fortfor att omtala det han var en resande och främling, bade aldrig förr varit här, mådde ej rätt väl och skulle gerna önska slippa att bo på ett builersamt hotell. Jag visste att min syster, mrs Jones, hade ett rum att hyra ut, fortfor miss Rye, och jag tyckte hon ej kunde ha något emot att låta honom bo der. Han uttryckte sig som en gentleman, fastän han såg trött och sjuk ut. Sådant: var förloppet vid detta tillfälle.n Och er syster tog emot honom och lät honom bo der en vecka? frågade ledamoten af juryn. : Noga räknadt var det jag som tog emot honom, ty då vi kommo hem hade mrs Jones ätt bort för att vara hos gamle Jenkins ela qvällen, så jag tog det på mitt ansvar. Förliden lördag sade mr Pitman att han med vår tillåtelse önskade dröja en dag öfver veckan och resa på måndagen. Betalede han hyran, miss Rye? frågade juryiedamoten, som tycktes hysa något tvifvel om den gaken. sHan bytslade en veckas yta gebast of