Aftonbladet – 7 januari 1871, sida 2

sig att begagna sig af tillfället att, medan den så sällan förekommande gångbara isbryggan ännu existerade, ännu en gång eller åtminstone en gång i sitt lif, göra den märkvärdiga turen deröfver. Och så bar det ästad utan ringaste betänkande, herrar och damer, gubbar och gummor, ungdom och barn, svenskar och danskar, i den mest pittoreska blandning, alla synbarligen strålande af den största belåtenhet och stolta öfver sitt, mod att trotsa det i bojor bundna elementet. Den kompakta, till ett mera sansadt framåtskridande inskränkta stamtruppen betraktade med en viss afund de lyckliga skridskogängarne, dessa lätta, flygande kårer, som ständigt ilade förbi den, än pilsnabbt jagande åstad ien halsbrytande täflan, än skickligt dansande omkring och beskrifvande mer och mindre gratiösa cirklar och krumbugter, samt å sin sida helt naturligt betraktade plattfötterna, med en viss öfverlägsenhet. Ett stort antal uoga: damer och flickor gick på skridskor, mipga ganska bra, några med utmärkt elegans och färdighet, som ännu mer förhöjde den naturliga qvinliga gratien och ovilkorligt fängslade de beundrande åskådarnes blickar. Mest uppseende bland skridskoåkarne väckte emellertid en man, med träben, som ingalunda generades att kila åstad så bra som någon annan, naturligtvis med en efter träbenet lämpad skridsko en miniature. Den nyttiga skridskoåkniogen synes nu riktigt hafva kommit på modet, och som ett bevis på med hvilken passion den i dessa dagar öfvas, kan anföras, att en enda jernhandlande i vår lilla stad blott i går sålde ej mindre än 80 par. Färden öfver Sundet är också någontiog utomordentligt lockande, och i går i det vackra vädret var den isynnerhet angenäm, Ångbåtens passerande i sin kanal, medan folk på begge sidor svärma omkring den, erbjuder också en högst egendomlig och sällan förekommande anblick. Om de danskar, som sålunda i går besökte Helsingborg, eller de svenskar, som besökte Helsingör, voro de flesta till antalet, är svårt att säga; hvad som är säkert, är emellertid, att de å begge ställera vid uppgången till kajen anbragta landgångsbryggorna voro lika mycket och lika oupphörligt belägrade, så att man oftast måste vänta en god stund, innan man fick passera. Åtskilliga läto sig, vid närmandet till eller afgåendet från Helsingör, de förfriskningar väl smaka, som der på isen från improviserade skandinaviska slädrestaurationer utbjödos. Helsingörsbagarnes förlag af kringlor länsades säkerligen helt och hålet, ty största delen af de återvändande svenskarne voro bekransade med dylika, som i triamf liksom trofeer med stolthet hemfördes. Ja, med ett ord; dagen var glad och skall som sådan helt visst för alltid lefva i de tusentals vandrarnes minne. — I tisdags, säger Helsingborgs tidning, kördes med häst och släda för första gången öfver isen till Helsingör. Det var en härinvid staden bosatt engelsman, öfversten grefve Faddy, som i ett af vagnfabrikör Ljangbergs lätta ekipager och i sällskap med styrmannen Lind, företog den vågade färden. Sedan dess hafva många, såväl svenskar som danskar, åkt öfver., — Torgdagen i onsdags uti Helsingborg var, enligt Helsingborgs tidning, icke så talrikt besökt af svenskar som vanlist, men deremot infunno sig danskar i mängd. Hela dagen var det en ordentlig ström af menniskor fram och tillbaka öfver Sundet, och danskarne gjorde en mängd uppköp här isynnerhet af gäss och vildt.