Aftonbladet – 5 januari 1871, sida 3

jag ännu inte att det var han. Han sade 2j sitt namn och jag tänkte att det var någon agkarl. Såg ni mr Ollivera, då pi släppte den besökande in? Ja, sir. Han satt med ryggen åt dörren, sysselsatt vid sitt skrifbord och jag såg att papperen på bordet, som legat kringspridda vär jag bar in middagen, nu voro ordentligt nopsamlade. Han måtte na haft mycket orådtomp, fortfor vitnet, som om hon i detta örhållande funnit något slags skäl för hvad som sedan timade; — när jag bar ut midlagen tillsade han mig att flytta undan sheryn, annars brukade vinet ibland få stå qvar Då bordet Syntes han glad att träffa mr Greatorex? Ja, sir, ganska glad. De skakade hand ch mr Greatorex började då att tala om varföre han kommit dit, att hans far skicsat honom i stället för ett telegram. Jag ågade mr Ollivera huru dags han ville ba 6, och han svarade att han kanske iote orydde sig om något, ifall han skulle vå bort; ville han ha, så skulle han ringa. Hur skulle jag då kunna veta att jag borde ha gått upp och sett efter honom, som frun ou bannar mig för att jag inte gjorde? tillade vitnet snyftande. Så ja, torka tårarns nu, sade en af juryn, vänligt tröstande, hvarefter frågor och svar fortgingo. Hon troddej att mr Grestorex dröjt qvar on timma, Hon ge honom komma ut genom porten och gå derifrån, — ja, hou var verkligen en liten bit längre bort, utanföre en af grannarne, bara huset nästintill. Sedan frun gått och boden var stängd och Ålred Jones också gått bort och det inte var någon hempja, som behöfde henne, kunde bon inte se något ondt i att stå utanför porten