Aftonbladet – 5 januari 1871, sida 3

tårefloder strömmade nu utan afseende på om tiden var lämplig. Susanne Marks, nitton år gammal, född i Upton Saodsbury, kokerska och ensam om alla sysslor hos mrs Jones. Så lydde den unga flickans redogörelse för sina egna förhållanden, såvidt den kunde uppfattas unler tårar och soyftningar. Hon var snyggt klädd i en tryckt sorgklädning och svart hatt. Hennes ansigte, sam annars var rätt täckt, var nu rödfläckigt af gråt och oupphörligt snidande med näsduken. Nå, unga qviona, sade coronern brådskande, som om han tyckte att tiden conöligtvis förspildes, bvad har pi att säga 0ss om tilldragelserna måndags afton ? Iogentiog, sir,, svarade flickan med ett nytt utbrott af sorg, som nästan lät som ett jut. Jag såg inte mr Olliversa alls sedan ag släppte den främmande herrn in till NOROmM. Nå, ja, få vi höra huru det gick till Haro dags var det? Klockan var öfver sex, sir, men huru mycet vet jag inte. Jag hade just slatat diska och höll på att sätta i ordning på kökshylorna, då mr Oilivera ringde. Det var efter ampan, som jag också tände och bar in; han ville alltid ha den innan det blef riktigt nörkt, då han hade brådtom. Han tycktes ha mycket att göra och släppte sjelf ner ruilvardinerna. Jag tände gaslågan utanför hans förr och gick tillbaka till köket. Koappt hade jag kommit dit — åtminstone var det väl inte fem minuter efter — så ringde dst på portklockan. Jag gick för att öprna och såg en lång herre som frågade after mr Oilivera och jag följde honom uppför trappan till förmaket. Hvem var denne berre?, slet var mr Greatorex, fastän då visstö