Aftonbladet – 5 januari 1871, sida 3

a hela natten för att öfvertala andra riksdags j Mäns tt) För att imponera på adeln, som konungen mest fruktade, befälläs han; då passevolansfrågan på riddarhuset företogs, fyra riksrå2 I deri förda talärer att der å konungens vägnar inställa sig, i hopp att denna ceremovi skulle lägga band på adelns fria röst. De yra riksråden togo plats uti fåtöljer till höger och vebster om landtmarskalken, hvar. efter diskussionen fortgick med mycken ordIning och kallsinnighet,; vid slutlig anstäld I votering förkastades den kungliga propositiogen med 426 röster mot 172. Utgången af I samma fråga blef fastsatt i presteoch bora I garestånden, hvilka i den frägän ej voro inI tresserade; men fastän bränvin, öl och pena Igar utdelats bland bönderna förkastade de Jäfven propositionen med 133 röster mot 21. I Då frågan var af bevillnings-natur hade den et Iter sådan utgång förfallit.. Ötver den esprit ? s8om rådde bland ständerna och öfver samIdrägten mellan adeln och bönderna blef Ikonungen högst bekymrad. Den vanliga ut1 vägen anlitades med att stifta oenighet stänI derna emellan. Dertill valdes äfven nu husbehofsbränningen, och för ätt få den frigif I ven skulle några af bönderna förmå ståndet jatt inkomma med ett förslag till konungen, Då tjadeln på sina gårdar ej idkade bränvinsbränjiniog af någon betydenhet, var frågan för dem I temligen likgiltig, men då bondeståndet ej lutan i samråd med adeln ville taga något steg till denna handterings frigörande, så beI slöto oppositionspartiets chefer att biträda Ibönderna i denna sak. Fördenskull höllös konferenser mellan dessa chefer och statsI sekreteraren Liljeneräntz, som å konungens I vägnar uppgaf statskassans inkomster at de regala brävnerierna till minst 30 tunnor guld jårligen, ehuru den verkli a behållningen knappast uppgick till tredjedeleö. Btänderna erI bjödo slutligen 18 tunnor guld såsom bevillning för fri husbehofsbränning. Detta erbjudande antog konungen, men såsom en ständig bevillninog, hvarom han i stränga ordalag lät underrätts ständerna med tillsägelse att deras ja eller nej inom fyra dagar skulle afgifvas. Bondeståndet samtyckte till evigvarande bevillning, ehuru den stridde mot grundlagen och efterkommandes rätt. Adeln och bönderna svarade nej, förklarande sig aldrig skola taga sådana beslut, hvarigenom deras ädlaste rättigheter inskränktes, Direktören Firetzsky ådagalade äfven i ett på riddarhuset uppläst diktamen, att konuogens rätt till de regala brännerierna olagligt tillkommit. — Konungens planer i afssende på denna fråga misslyckades: i stället för att bryta sämjan mellan adeln och bondeståndet, blef den starkare, och statsinkomsternas tillökande med 30 tunnor guld uteblef äfven. Emedan konungenssamtliga propositioner fallit, skyndade han att den 23 Juni afsluta riksdagen. I sitt afskedstal till ständerna förklarade ban sitt missnöje med dem, och gaf tillkänna, att han på lång tid ärnade uppskjuta med deras sammankallande. Afven häri förfor konungen ovarsamt. Då ettbland. syftenålen med riksdagen var, att inför hela : Europa vederlägga det gängse ryktet att! osämja rådde mellan honom och nationen,! så konstaterade han sjelf denna osämjas till-! varo just genom sitt eget afskedstal. Denna li företeelse framhölls ock med mycken skärpa l; i Le Con rier de FEuropex. fter riksda-: gens slut visade konungen sin ovilja motl: adeln, men smickrade de tre andra stånden. ! Presterna fingo konungens löfte att pastorats-. ackorderna skulle upphöra, och att ingal: komedier eller operör skulle gifvas på sön-( och helgedagar; dock fortfors med begge de-le larne utan afbrott. Borgarståndet fick fagrali löften rörande deras besvär; men en tid der-s efter afslogos de. l Emedan konungen alltid var i behof aflc penningar, antog ban gerna hvarje projekt,i som ledde till förökandet af hans inkomster. i Ett sådant bestod uti att till en tysk handiande l r 8 8 r e 8 1 u Eckhardt öfverlåta privilegium exclusivum på tobakshandeln i riket, då Eckhardt till kronan skulle erlägga en långt större inkomst än den som genom tallen inbringades. Ehuru detta mål tillhörde finansexpeditionen, afjordes det dock af statssekreteraren för krigvärendena Carlsson mellan fyra ögon med li konungen, som i ell hemlighet undertecknade kontraktet i början af 1786; men åtgärden kuvde naturligtvis ej länge fördöljas och stort t missnöje uppstod äfven bland bönderna, som)l inlemnade en protest till konungen under riks-f dagen, då redan två skepp lastade med tobak I för Eckbardts räkning ankommit. Räddhå-t gan hos konurgen jemte baron Liljencrantzd töreställniogar verkade: så, att den förre iallls tysthet återkallade privilegiet, dervid han fick t vidkännas en stor uppoffring; men statsse-lt kreteraren Carlsson fick behålla den betyd-1 liga säreskänk som han för kontraktets ut-d färdande hade betingat sig af Eckhardt. 8 — Fn e 2 e Lefnadsmisncn tecknade af Bexnh. v. Beskow. Norstedt Söner. Pris: 2 rårn 50 öre. fi Detta postbuma arbete (263 sid.) af frih.r von Beskow omfattar blott en mindre del aff de lefnadsminnen, han en gång haft för af-!t sigt att teckna. Det stannar med 1809. Dälg v. B:s födelseår var 1796, inser man, att denna del ej kan innehålla synnerligen be-s tydande minnen af något sjelfupplefvadt.d At förf:s yttrande i förordet kan för öfrigt!h slutas, att äfven fortsättningen, om den ejls ateblifvit, skulle väsentligen ha kommit att!h nnehålla mindre hvad han sjelf sett, änr vad han lärt,, Och i betraktande af denna rolyms innehåll kan vidare antagas, att!h lenna fortsättning blott föga skulle kommits: utt motsvara hvad man gemenligen förstårn ned memoirer, utan: att den sparare skullelr itgjort ett slags försök till en historia omlb len tidrymd, förf. genomlefvat, med alle-!m anda kritiska och polemiska detaljer. Möj-hi igen är det en ej obetydlig förlust, att förf.ti t andra litterära företsg hindrades att efter! sc TARSLED TITT TING STADENS RAASTAOITDP ITA jårefloder strömmade nu utan afseende på j: om tiden var lämplig. e Susanne Marks, nitton år gammal, född ill: ntoen Snodsborv. kokerska och ensam om