Aftonbladet – 5 januari 1871, sida 3

Kände vitnet honöm ?x Nej, sir, han var mig obekant, men jag igevkänner honom pu för att vara mr Greatorex. Han samtalade med mr Olilivera, de stämde möte till påföljande morgon. Hörde ni hvad som yttrades? Ja, sir. Då jag såg mig om, vände gentIemarcen sitt hufvud joåt rummet och yttrade: Ja, du kan lita på att jag kommer tidigt, jag skall vara här före nio. God natt, Jobn. Så vill jag minnas att orden föllo sig, sir. Såg ni mr Ollivera? Nej, sir, han kom ej ut och den andre herrn höll dörren på glänt medan han talade. Om den också varit vidöppen skulle jag ej kunnat se in, ty jag var redan två eller tre steg uppför trappan. Jag vände emellertid om för att följa den främmande till porten, sprang derpå upp igen efter boken och lemnade huset. Alltsammans skedde på ett par minuter. Såg ni mr Oilivera, sedan pi vändt om? Nej, sir. Förmaksadörren var stängd så som mr Greatorex lemnat des. Jag hvarken såg eller hörde något af mr Ollivera förr än mies Ryes rop följande morgon kallade mig ner. Det är allt hvad jag vet. Huru dags kom ni hem i måndags afton ?. Klockan var nära elfva sir. Vi bruka vanligtvis åtskiljas half elfva, men vi dröjde nägot längre denna afton. Mrs Jones och miss Rey hade nyss hemkommit och voro i hvardagsrommet. Det vitne som nu företrädde var Susanna Marks. Den unga flickan, alldeles förkrossad öfver sin egen oförsvarliga försummelse len minnesvärda aftonen, sin matmors banvor i anledning deraf, samt den ohyggliga händelsen. i och för Si sjelf, hade alitsedan len timäde Varit alldeles förgråten och nya