Aftonbladet – 4 januari 1871, sida 3

invid, som om den fallit ur hans hand, låg den afskjutna pistolen. Tjenstflickan och Alfred Jones sprungo åt hvar sitt håll, den ene efter en läkare, der andre för att uppsöka advokaten Kene, som varit mr Vlliveras vän. Mrs Jones,som val en förständig, omtänksam qviona, stängde dörren till rummet, på det allt skulle förblifva i orubbadt skick tills de anlände. Genom en egen tillfällighet var emellertid mr Butterby, alltid tidigt ute, den förste som mötte den springande tjevsrflickan och följaktligen var han också den första på platsen Kort derpä kom läkaren och mr Kene, derefter mr Bede Greatorex. Sådan var der berättelse, som Bede fick sig meddelad. På bordet, just der både han och tjenstflickan sett dem qvällen förut, lågo de omsorgsfullt ordnade handlingarne. Likaså de papper dem han sjelf, : Bede, medfört ifrån London; ytterligare pennor. bläck och ett ark postpapper, hvarpå några rader voro skrifna. : De lydde åålunda: Dyre vän! Det är gagnalöst, Iatet mera kan göras. Skulle jag aldrig mera återse dig, så ber jag dig att tro mig då jag säger att jag har gjort försök eburu de varit fåfänga. Och då... Pistolen är laddad... farväl. Första raderna af brefyet ända till det plötsliga aforottet, voro skrifna med mr Olliveras vanliga jemna handstil. De sista order voro darrande, otydliga och nedplompade. knappt liknande de föregående. Den skarpsyote mr Buatterby anmärkte genast att de buro vitne om den upprörda sinnesstämning som måste föregå en brottslig handling. Det fanns ingen upplysving om till hvem brefvet var stäldt, men det tycktes alltför tydligt hänvisa på afsigten att begå ett sjelfmörd. Icke desto mindre fanns åtminstöne en som änopua tvekade. Ar det så, tror du? frågade nr Kope i låg ton, dä ban stöd bredwd Bade Greatorex som mekaniskt flyttade papperen på borde hit och dit.