till hvila. Han bebodde ett förmak som var beläget en trappa upp öfver boden med utsigt åt gatan och hade dessutom en sängkammare. Påföljande dag, söndagen, bivistade han morgonbönen i domkyrkan klockan åtta, deltog i den derpå följande nattvardsgången, samt ötvervar högmessogudstjensten klockan elfva, då domstolens ledawöter äfven voro närvarande. På eftermiddagen besöktes åter domkyrkan i sällskap med mrs Joliffes döttrar, middagen intogs hemma klockan fem och aftonen tillbragtes hos mrs Joiiffe. Hans värdinna mrs Jones, som hade en skarp uppfattningstörmåga och en skarp tunga tillika, kunde ej återhålla en gissning att han ämnade fria till någondera af döttrarna der i huset Hsn hade besökt dem åtskilliga gånger under sin förra vistelse I staden. Måndagsförmiddagen började domstolens förhandlingar och ehuru mr Ollivera ej bade hågot mål före, bivistade han dem en god del af dagen. Då han gick derifrån yttrade ban till mr Kene, att han hade stämt möte med en person klockan half fyra, det var ett obehagligt uppdrag, tillade han, men hade lofvat att åtaga sig det och måste hålla sitt ord. Omkring halt fem kom han hem till sin bostad, mrs Jones mötte honom i förstugan och tilltalade honom i det han gick upptör trappan. Då hars middag bars in klockan fem, fann tjenstflickan honom omgiiven af en massa papper. Hastigt urdanrödjande ett hörn af bordet, tillsade han henne att sätta brickan der och inom mindre än en halftimme kallade henne ringklockan att åter borttaga den, dervid hon fann mr Olilivera helt och hållet fördjupad i sitt arbete. Dessa pepper tillhörde utan tvifvel det mål, i hvilket han skulle uppträda följande dag. Det var en rättegång rörande någon egendom i hviiken mrs Joliffe hade en obetydlig andel, hennes ombud i Lordon var den gamla goda firman Greatorex och Greatorex; mr Oilivera var en slägting till den äldre mr Greatorex och hade fått ivpp