Aftonbladet – 4 januari 1871, sida 2

— t!tO)t) SE NU IE Det kejserliga nyårstalet i Tuilerierna har af väl kända skäl i är uteblitvit, men i ställat har Gambetta till en ofantlig folkmassa, som nyårsdagen samlades utanför bans bostad i Bordesux, hållit ett tal som andas manlig tillförsigt och beslutsamhet. Regeriogens syfte, sade han, är att drifva fienden ur landet, och när bon uppnått detta mål, skall hon afträda från mskten och undeck-sta sig medborgarnes dom. Karakteristiska för Gambetta äro slutorden, der hao e:iorar att med garantierna för alla medborgarnes frihet i tal och tankar måste förenas respekt för regeringsmakten. Afven konung Wilhelm bar till sina generaler i Versailles bållit en nyårsharang, hvaraf telegrafen gifvit oss några strödda meningar. Han berömmer der cheferna för deras hjeltemod och trupperna för deras tapperhet, men erinrar dem tillika, att de ännu äro långt ifrån målet och att mycket återstår för att ernå en ärofull och varaktig fred. Konuog Amedeo böll i förgår eftermiddag sitt intåg i Madrid. Hans mottagande at befolkniogen syaes ha varit godt. Ananu samma alton infann ban gig i cortes och aflade ed på författoingen, hvarefter cortes president Zorilla formligen utropade honom till konuog af Spanien. Han gjorde derefter ett besök hos Prims enka och motteg i Pbilip II:s gamla slott de stora statskorporatiovernas uppvaktning. Den främste mannen i den nye konungens råd efter Prims bortgång är nu amiral Topete. Med sin egenskap al utrikesminister förenar han befattningen som interimistiek krigsmioister och president i ministerrådet. Topete var, som bekant, ännu helt nyligen hertigens af Montpensier varmaste och trognaste anhängare Dermed har det unionistiska partiet, som vid den senaste kabinettskrisen måste rymma fältet för progressisterna och Prims anhängare, åter blifvit det tongifvande inom ministören. Utom Topete sjelf tillhör äfven den nys koloniministern Ayala detta parti. Regenten Serrano redlade, sedan konuogen gått eden i cortes, sin makt i hans händer. Stämnivgen i Eagland rot Preussen, som redan förut var temiigen afkyld, bar genom det grofva våld en preussisk officer vid Duclair nedanför Rouen tillåtit sig mot några engelsza kolfartyg och deras besättnirgar blifvit ej så litet förbittrad. Times korrespondent i Håvre skrifver derom: Sex britiska stenkolsfartyg: Ann från South Shields, MLaren från Sunderland, Jessanime från Colchester, Salty Gale från Newcastle, Jane Tindall och Alice, båda från Sunderland, hade med preussiska skeppspass gått uppför Seinefloden och lossat sina laster i Rouen. När de på återvägen intogo barlast i Duclair, lade den preussiska kommendanten i staden natten till den 21 dennes beslag på fartygen, jagade, trots kaptenernas protester, bort besättningarna och sänkte fartygen i floden. Matroserna kunde icke en gång rädda sina kläder och sina penningar, som påstodos ha blifvit stulna af preussarne, och på tre af fartygens besättningar sköts det. Hela sällskapet — sex kaptener och 34 sjömän — måste tillbringa den bistert kalla natten bland bergen vid Duclair. Nästa morgon återvände besättningarna till Rouen, hvarifrån den britiske vicekonsuln kommer att skicka dem till Dieppe. Kommendanten lemnade qvittoa för fartygen, i hvilka han förklarade, att han tog dem på reqvisition. Tre andra britiska stenkolsfartyg som för närvarande lossa sina laster i Rouen, hotas af samma öde. Engelska kabinettet har ej kunnat underlåta att i Versailles begära förklarivgar om denna gak, och Bismarck har naturligtvis skyndat sig att beklaga händelsen och lofva uncersökniog ochskadeersättning. Vidunderligt nog har engelska regeringen, på yrkande af det preussiska sändebudet i London, lagt beslag på den i Envgland för fransk räkning tillverkade telegrafkabeln, som var ämnad att nedläggas mellan Dunquerque, Cherbourg, Brest och Bordeavx. Fabirikanterra ha reklamerat depv, men hittills förgäfves. Den italienska regeriogen bar till parlamentet inlemnat den så kallade Gröna boNE