Aftonbladet – 3 januari 1871, sida 2

sin svägerska, hade närmat sig grafven. Knäböjande, dölde hon aneigtet i händerna, kanske bedjande; derpå höjde hon sitt hutvud, reste sig upp och tycktes ämna tilltala folket. Hon höll bänderna sammanknäppta och höjda uppåt, hennes hatt hade halkat af och lemnade ansigtet och det ljusa håret fritt. Det är Ailetha Rye, eller hur, sir? utbrast Jones nästan tveksamt. Vill ni tigs!, sade mr Butterby. Jag tror att det vore syndigt att låta er skiljas härifrån i natt med en falsk öfvertygelse inpräglad hos er, började miss Rye, i det Fenaes klara s:ämma ljöd higt och tydligt genom den plötskga tystnaden. Syndigt inför Gud, grymt och orättvist mot den döde. Lyssna till mina ord, alla som här äro samlade; Jag tror att en förfärlig orättvisa blifvit begången mot mr Oiliveras minne, jag är fullkomligt öfvertygad att hen icke falit för sin-egen hand, Jag tager himlen till virne att höra mig ks Det högtidliga uttrycket, de besynnerliga orden, anblicken af den uvgsa flickan med det vackra och behagliga utseendet, ehora hennos ansigte vu var dödsblekt och månstrålarna glittrade bland hennes ljusa hår, alt nästan skrämde de lyssnande, orörliga åhörarne. Tystoaden förblef ostörd ända tils miss Rye aflägsnat sig, hvilket hon gjorde med enabba steg, i det hon koöt ihop sina hattbänd och svepte echslen tätare omkring sig, nnder det. hon gick framåt vägen. Ätven mr Joces stod qvar, alltför gripen av förvåning för att yttra något förr än hon försvunnit. Har niväl hört någonting dylikt?. utbrast han slutligen, då han. tått hemta sig, ;Tror ni ett hon blifvit galen; sir?o Eg LS gut Vader