Aftonbladet – 2 januari 1871, sida 2

Om det mordanfall, för hvilket Prim dukat under, ega vi naturligtvis ännu inga närmare detaljer. Vi veta blott genom ett telegram rån Madrid af den 29, dagen efter attentatet, att han fått ej mindre än tre kulor i venstra axeln och högra handen. Det ena ingret hade genast måst ampateras, och man befarade att man skulle nödgas taga af hela handen. Gerningsmannen var då ännu ej ipptäckt. Stämningen i Bordeaux, den franska regeriogens nya säte, är enligt telegrammer till Times icke endast mycket krigisk och energisk, utan äfven i hög grad republikansk och fiendtlig mot dei annan riktning gående politiska åskådningar. Sålunda har stadens kommunalstyrelse den 19 dennes bållit ett möte, i hvilket den enhälligt antagit en resolution, som protesterar imot de ansträngningar bonapartisterna och de reaktionära af alla färger göra för att framkalla modlöshet genom utbredandet af falska underrättelser och förtalo. Kommunalstyrelsen rkar, att personer som göra sig skyldige Lärtill skola behandlas som förbrytare, och det tillägges, att om regeringen, hvilken åtagit sig den oe. hörda uppgitten att utdrifva invasionen, ville tåla att man förtalar benne, försvagar förtroendet till henne och lägger hinder i vägen för henne, skulle den oundvikliga följden deraf blifva acarki och borgerligt krig, hvilket skulie sluta med regeringens och nationens undergång. Tiden för balfva mått och steg, he:er det vidare i den energiska resolationer, är förbi, och ögonblicket för de storx besluten är inne. Ingen barmhertigbet mot någon som bindrar det pationella försvaret ! Att en motsvarande rörelse genomgår befolkningen i Bordeaux ses af åtskilliga foikmöten, i hvilka talarne nästan alla uttalat sig för undertrycksndet af de legitimistiska och de andra reaktionära tidnivgarne. Regeringen har till och med ansett behöfligt att söka dämpa detta hat mot de antirepublikanska partierna och genom justitiemivistern C-emievx anvbefalla en från ett fokmöte afsänd deputation moderation och fördragsamhet mot alla politiska åsigter. En korrespondent i Bordeaux, som i ett bref till Indep. belge af den 20 Dece:sber skildrar sionestämningen der på trakten, skrifver bland arnat: Såvidt jag kan döma af allt hvad jag ser i södra Frankrike, skulle Pariss fall, om det verkligen kommer att gå derhän, uppelda Frankrike i stället för att nedslå dess mod. Men Paris har änpu tillräckligt med lifsmedel till den 1 Februari. Från den 20 Januari till den 1 Februari skall det väl icke ha synnerligen annat än bröd och vin — men det skall kunna lifnära sig. General Trochu är, efter hvad jag erfarit af samtal med den delegerade af franska regeringen, som afreste från Paris i en ballong, hviiken slog ned i Beaune, fast besluten att icke ifva sig i hvad fall som helst. Han skall eldre innesluta sig i ett af fästena, och befolkningen är enig med honom. I Frackrike blifver animositeten mot tyskarve, såsom Economist säger, allt större, och mänga anse till och med att desse allsicke mera böra få tillträde till Frankrike. Säkert är, att tyskarne äfven sedan fred blifvit afslutad icke skola fiona sysselsättniog i Frankrike med samma lätthet som förut. Eoligt meddelanden i Paristidniogar ha om kring 100—200 bavkirer, börsmäklare och större handlande afslutit en formlig öiverenskommelse om att för framtiden icke taga någon pk i sin tjenst. Vid den franske löjtnanten Godards begrafning för kort tid sedan på kyrkogården i Versailles höll stadens maire Rameau ett kort tal, hvilket väckte utomo:dentligt uppseende bland åhörane. Slutet af talet, tvilket af Times återgitves på franska, lyder på följande sätt: Mina herrar! Innan jag afslutar denna sorgliga, men högtidliga ceremoni, må det tiilätas mg att hemta två lärdomar deraf. Den för-ta är, att det är skönt att dö för fäderneslacdets försvar. Den andra är, att ett eröfringskrig är någonting gudlöst, ja, gudlöst! Då en nation kastar sig öfver en anvan nation, hvem går i spetsen för den? Stora barn, som man oriktigt kallar män, eftersom de slå sönder sina leksaker och derefter gråta öfver att de slagit