Aftonbladet – 2 januari 1871, sida 2

uodsjukan, utan den ädla täflan, hvarmed alla folzklasser arbeta på att höja och förädla sig, som vi ha att tacka för värt tidehvarfs stora och varaktiga framsteg. I fseende på vårt eget land, som för sin särskilda del har så många anledningar att med tillfredsställelse och tacksamhet blicka tillbaka pi det förflatoa året, önska och hoppas vi, att dessa glädjeanledningar måtte fortrara, att vi äfven uuoder det närmast kommande tidskiftet måtte få lefva i lugn, se jordbrukarens idoghet lönad med god äriog och alla fridens idrott r blomstra. Men vi önska tillika, att Ingnet icke måtte alstra össoffoicg i nationelt hänseende, att den långa irånvaron at allvarliga hemsökelser och pröfoingar icke måtte förlama den nationella kraften och skämma folkets karakter. Må det lifliga intresse, hvarmed vårt tolk följt de stora til:dragelserna, visa sig vara pågonting annat, än nyfikenhetens, må det klara och otvetydiga sätt, hvarpå dess sympatier och dess rättskänsla gifvit sig luft, vitna om en högre lyitning och större vakenhet hos folkandan! Må vi icke förbise de lärdomar, som ögonblickets stora konflikter lemna oss, må vi i tid besinna hvad vår trid tillhörer och, medan vi ha förmåga och rådrom dertill, reda oss till att kunna värna vår frihet, vår sjelfständighet, vår nationella tillvaro, så att icke, om faran oförmodadt kommer uppå, våra mest patriotiska bemödanden, våra bjeltemodigaste ansträngningar, våra mest högsinnade uppoffringar stranda på ett: det är för sent!