Aftonbladet – 2 januari 1871, sida 2

—— 0 — tider, förbi den stadsdel. som vanligen mest trafikerades, ut på öppna fältet, der en landtlig, föga besökt kyrkogård, betecknad genow gamla grafvar och en kten grå kyrka gränsade till en sidoväg. Nu för tiden brokade ingen begrafvas der. Den häck, som inhägvat kyrkogården längs vägen, var genom nvård nästan försvunnen. Ingången varpå anica siden, gent emot staden — och hvartill --Ne det gagna att ordna den förstörda häcker. som under tidernas lopp blitvit ned: trampad af lekande barn? Så tänkte åtminstone -derbörande, ifall de ens någonsir tänkte på saken. Mano brokae icke begrafva der och likväl gräfdes nu en graf. sjelfva hörnet a kyrkogårdeas öppna sida, så att det knappt skulle kunnat sägs: om det var i den vigde jorden alter icke, voa två karlar vid fackelsken syssolsatta mod gräning af den nära iller färdiga, grunda, skypdeor edda grafven. En gåogstig, tillfällig ppsvam ad tvärs öfver kyrkogården, sig allmänna körvägen just vid a, dar grafven blifvit gräfd, så av de a som desg blifvande inv 2 v jordas vid en korsväg. Till denna plats samlades : set : grupper efter att bafva följt den mots. :a bickens sida under tygtoad, endast aftruisn fecem det oondvikliga bullret af deras fötste. bvilka genljödo i den stilla natten. Åt eu sng vördnad var den rådande kärslan i allu. ichet, bevisades genom frånvaron af allt skär: e!ler lättsinniga uttryck, till och med något slags samspråk, ty de få ord som vezlades hyiskade man till hvarandra. Framför grafven var ett öppet fält, ett slags allmänning, så att utrymmet var mera än tillräckligt tör fulket att semlas der, utan att beböfra trängas om. kriog grafvon. I1ogan undslkt iikvil ott på